Som jag tidigare berättat kan man här i L.A. få juridisk rådgivning över en fika, se inlägg den 17 september. En variant på samma tema upplevde jag i dag... Jag var för första gången på IN-N-OUT burger, som både Staffan Lundström och Sara talat sig varma för. Det var bra, riktigt bra - men nackdelen med bra ställen är att de lockar till sig mycket folk, så det var svårt att hitta någonstans att sitta.
Vid ett bord satt ett äldre par och såg vresiga ut. Vågar jag verkligen fråga om jag får slå mig ner där med en ettåring?, funderade jag, men tog mod till mig och frågade. Varpå damen svarade - fortfarande utan en tillstymmelse av glädjeyttring - att om han där (=Jesper) skulle sitta vid deras bord, ja då kunde hon tänka sig att låta mig sitta där också. Efter att polletten trillat ned någon sekund senare satte jag mig gillande bredvid denna riktigt coola tant.
Ett långt samtal utspann sig sedan mellan tuggorna. Damen hade arbetat som socialarbetare ända tills en mindre nöjd klient vid en bilverkstad hade försökt jaga ikapp henne och klå henne med ett fälgkors. Hon hann dock kasta sig in i bilen, där hennes make satt och väntade vid ratten, och rädda sig undan en säker död. Maken krävde att hon skulle säga upp sig, vilket hon också gjorde dagen därpå.
Maken å sin sida hade arbetat som leverantör av skivor till varuhus och tillryggalagt 65 000 miles per år i sin bil ända tills en blodpropp slog ut synen helt på ena ögat och till hälften på det andra. "But that hasn't stopped him from being a back seat driver", sa den coola tanten. Förutom att han såg illa gick han illa också, gubben. Men, som han sa, det var bara hans ben som hade blivit gamla - inte han.
Efter ett tag frågade gubben hur länge Sara och jag har varit gifta. I snart 17 år, svarade jag sanningsenligt. Mhm, sa gubben, frun här och jag har varit gifta i 60 år, så vi ligger lite före. Jag lovade honom att Sara och jag ska göra vad vi kan för att komma ikapp. "It takes a good portion of humor and two words", sa gubben lurigt. Två ord? Då är det inte "I love you", insåg jag, och frågade honom vilka två ord han menade. Varpå gubben, 87 år, log lite snett, plirade bakom sina rökfärgade glasögon, tog sin käpp för att följa sin fru mot utgången, och sa: "Yes, dear!".
Inlägg
