Vita lögner...

I morse låg jag i Cecilias säng och höll på att vakna, när Alice smög förbi. Hon gick in i garderoben, tog fram en stol, klättrade upp på stolen, sträckte sig långt upp och lyckades nå ett pussel, som hon lirkade ut och fick tag i.

     Med pusslet i ena handen klättrade hon ned från stolen, smög förbi mig igen och la triumferande pusslet på matbordet. Jag hörde Sara som sa till Alice att hon fick duka undan efter sin frukost först, innan hon började lägga pusslet. "Nej", sa Alice, "jag kaaaan inte".

     Sara stod på sig och menade att det bara var att bära undan tallriken och ställa den på köksbänken. Då kom det från Alice: "Men mina armar är inte tillräckligt långa!"...

A great day in Grand View

Alice då, hon går väl också i skolan - vad gör hon om dagarna? Vi får se! Här kommer hennes berättelse om en dag i pre-K på Grand View Boulevard Elementary School.

Pappa kör mig med bilen till skolan. Så går jag in genom en grind och miss Lilly hämtar oss. Så går vi in i klassrummet. Jag lämnar väskan i ett skåp och lägger min mapp i den röda korgen vid dörren. I mappen har jag läxorna som jag har gjort.

     Sedan går jag och tar en bok och sätter mig på mattan och läser. Så säger miss Lilly att vi ska ta undan böckerna och så gör vi läxor. Mrs Tokofsky går med sin tjocka mage och tar papper och ger oss pennor och så ska vi rita fula monster. För vi gillar det.

     Så skriver vi siffror och bokstäver, Mrs Tokofsky säger vilka vi ska skriva. Så gör vi indiankronor och målar med vattenfärger så det blir pingviner. Vi ritar ballerinor och prinsessor och hänger upp prydnader som vi har gjort innanför skåpet där det finns böcker. Så sjunger vi och lär oss ramsor - "who took the cookie from the cookie jar?".

     Sedan springer vi ut på skolgården och leker. Jag leker med Rebecca - vi leker öprinsessan. Jag svingar mig i ett rep och Rebecca är i det där huset med en ruschelkana. Sedan kommer öprinsessan in till mamman och dom äter mat.

     Så ringer ringklockan och vi äter lunch. Det är pizza med mjölk, inget vatten. Efter lunchen går vi in och lyssnar på en sång och vilar. Jag och Rebecca brukar somna. Dom måste alltid väcka oss. Dom säger "Boooh!" och "Hihihi!" och ser ut som spöken och häxor. Då skrämmer vi dom tillbaka så dom blir helt rädda.

     Sedan gör vi mera läxor. Miss Lilly ger oss pennor. Sedan slutar skolan och jag går till pappa. Jag får sitta fram.

Är det dyrt i USA?

En vanlig fråga. Dessvärre har den inget enkelt svar. Det beror på, som vi jurister brukar säga. Dyrt för vem? För amerikaner eller utlänningar? Vita, gula eller svarta? Utlänningar från Sverige, Japan eller Mali? Diplomater eller IT-miljonärer?

     Medelinkomsten för heltidsarbetande amerikanska män är ca 45 000 dollar per år, medan motsvarande inkomst för kvinnorna är ca 35 000 dollar (nej, den debatten tar vi inte här - läs Bang i stället...). Tjugo procent av hushållen får ihop mindre än 20 000 dollar på ett år, samtidigt som ca 2 procent av hushållen drar in över 250 000 dollar per år. Medianinkomsten för amerikanska hushåll är ca 50 000 dollar per år - i 20 stater är den högre, däribland Kalifornien.

     Högst inkomst har hushållen - inte så förvånande - i de nordöstra delarna av USA, dvs New Jersey (med Princeton University), Massachussetts (med Harvard University, MIT och Berklee), Connecticut (med Yale University) och däromkring. På åttonde plats ligger Kalifornien (med bl.a. Berkeley, CalTech, Stanford och UCLA). Jumboplatserna innehas - inte heller förvånande - av sydstaterna och mellanvästern. Platserna 41-50: South Carolina, Tennessee, Oklahoma, New Mexico, Louisiana, Alabama, Kentucky, Arkansas, West Virginia och Mississippi.

     Priserna - inte minst på bostäder! - följer givetvis inkomstnivån. Det är därför dyrare i nordöst och i t.ex. Los Angeles än i New Orleans, men samtidigt är hushållens medianinkomst nästan dubbelt så hög i nordöst som i syd.

     Men för oss då, som svenskar i Los Angeles? Tja, svaret kan ni utläsa av grafen. Det mesta var relativt billigt när vi kom hit i september. Nu är det 30 procent dyrare med allt, utom bensin. Vi får våra pengar i svenska kronor i Sverige varje månad, så vi har alltså blivit fattigare för varje månad. Vår köpkraft är nu bara två tredjedelar av den vi hade när vi kom hit.

     Så ett svar på frågan är att för diplomatfamiljen Modig är det numera rätt dyrt i USA.