Så är den då här: den mest hårresande av alla amerikanska högtider - Halloween. Trädgårdarna är dekorerade med skelett, liemän, vampyrer, Greve Dracula, kistor, blodbestänkta gravstenar, spindelnät, häxor och givetvis, det hemskaste av det hemska - Jack O'Lantern, pumpamannen... blodet isar sig när man hör hans namn... På bilden ser ni hur han ser ut - skrämmande va?
Bilden är tagen på Alices Halloweenfest på skolan i dag. Det var ett kalas, det! Alla barn var utklädda: tjejerna till små näpna prinsessor och pojkarna till superhjältar. Märkligt hur det kan bli. Finast av alla var Alices fröken, Mrs Tokofsky, utklädd som hon var till något slags sandwich-gumma med plakat på mage och rygg med bild på Obama och krönt med en rödvit hatt med dinglande stjärnor. Hon och hennes medarbetare ställde upp alla barnen i de fyra Pre-K-klasserna på led och sedan blev det parad! Nästan som på Disneyland: där fanns Belle, Törnrosa, Tingeling, Buzz Lightyear, Superman, Luke Skywalker och mängder av andra filmstjärnor.
I Alices klass finns det en flicka som heter Clarissa, som lever hela dagarna i en fantasivärld och leker prinsessa, Dora, den och den och prinsessa igen. Känns igen va? Precis som Alice. Och vad passade väl då bättre än att både Clarissa och Alice kom utklädda till Törnrosa i dag! Så var det - samma rosa färg på klänningarna, samma förtjusning i prinsesseriet och - som tur är - samma oprinsessaktiga leklust. De for runt som flipperkulor över skolgården och jagade varandra, klättrade ikapp i lekställningarna och åkte rutchkana ihop. En bedårande syn!
Efter paraden blev det knytkalas - det är dom ruskigt bra på här borta. Det minns jag från en körresa med Kammarkören Levande Ton 1993, att det liksom vällde in folk som bar på kylväskor och allt möjligt och plötsligt stod ett långbord färdigt med tonfiskpasta, macaroni & cheese, pastasallader, submarines, trekantsmackor, vatten, läsk, lemonad, vindruvor, ananaser, meloner, äpplen, muffins, kakor, bullar, kaffe, godis och allt möjligt. Så var det i dag, med det tillägget att allt var mer eller mindre orange eller svart.
Jag hade i uppdrag att införskaffa ett dussin små äpplen. Det gjorde jag också - de ligger fortfarande kvar i Alices ryggsäck, som jag glömde hemma i lägenheten i morse... Nu gjorde det ingenting, för det var två andra som hade fått samma uppgift och trots att det alltså saknades 12 äpplen var det minst 10 kvar när festen var slut. Man ska ha tur ibland.
Efter knytkalaset utbröt ett tydligen organiserat kaos av olika lekar och tävlingar. Man skulle fiska upp de små äpplena ur en skål med vatten, endast med hjälp av munnen. Samma teknik skulle användas på härligt kladdiga munkar, som hade trätts upp på ett snöre uppspänt mellan två träd. Dessa och andra lekar skulle på något sätt bedrivas samtidigt som prinsessor, feer, älvor, spindelmän, muterade ninjasköldpaddor, brandmän och poliser for omkring och tjöt som häxpipare kors och tvärs över skolgården, in och ut mellan kaffedrickande vuxna och upp och ner i klätterställningarna. Toppen, helt enkelt! Jesper tyckte att allt var pin livat och hann i obevakade ögonblick med att käka lite JellO, pilla med lite målarfärg och dricka lite kaffe.
Sedan var det dags för finalen: en
piñata i form av en hemsk häxa upphängd i det stora trädet på skolgården. Barnen ställdes upp på led och fick sedan i tur och ordning ta frökens basebollträ i ihålig plast och sedan dunka på häxan för allt var de var värda. Jag tror att alla barn fick chansen att klå häxan tre gånger var, innan det hände någonting - ett ben lossnade äntligen. Sedan fick en pappa chansen att gå lös på häxan och jag måste säga att han såg bekväm ut i sin roll som bärsärk. Undrar hur han tränat upp en sådan frenesi och teknik...
Häxan gick i tusen bitar och dess innehåll i form av godis spreds över hela skolgården och plötsligt såg det ut som på New York-börsen de senaste veckorna - folk överallt som sprang omkring och slogs om skärvor, flisor, papperslappar - kanske fanns det godis i den där?, kanske i den?, men va - hur fick du tag i det där?, var ÄR godsakerna?, nähä, den där ska jag ha!, den är min!, jag såg den först! Min min min!
Där stod sig Alice slätt, kan jag säga. Men som hon stod där med sin tomma godispåse, oförmögen att röra sig, och bevittnade hur paradiset inom loppet av några sekunder förintades under kunskapens träd (Va? Där fick jag till det!) kom en mamma och smög ned lite godis i Alices påse. Den första hjälpsändningen följdes av flera och jag tror faktiskt att Alice gick från kalaset med den mest välfyllda godispåsen av alla. Så ska väl en riktig saga sluta!
(Klicka på bilden för att se hela sången - det funkar åtminstone på min dator)
Inlägg
