Extreme Boot Camp omgång 1 är över! I dag var det "testing day". Med början kl. 05.30... Jag gick och la mig kl. 9 i går kväll och var därför hyfsat utvilad när jag vaknade strax före 04.30 i morse. Men ändå - det är tidigt! En av instruktörerna har f.ö. kommit på den lysande idén att kombinera tidiga morgonpass med att arbeta som dörrvakt på en krog, så han får i genomsnitt två timmars nattsömn - i natt blev det dock bara 12 minuter, så han var lite "grumpy", som han själv uttryckte det. Så hur gick det då? Nja, jag var OK på sit-ups, fortfarande usel på push-ups, men kom igen ordentligt på slutet och sprang snabbast av alla på engelska milen. Ingen dröm-mil precis, men jag gjorde den i alla fall på bara lite över sex minuter! Det ger en km-tid på under 3:50, och så snabbt har jag aldrig sprungit. Skulle jag hålla den hastigheten över längre sträckor skulle jag göra milen på under 40 minuter och ett maraton på under tre timmar. Se där något att sikta mot! Utöver att springa engelska milen på under sex minuter nästa gång förstås!
Förutom den T-shirt som man bara kan få om man klarar ett Extreme Boot Camp (Alice kör just nu Extreme Boots Camp - hon kollar på tre avsnitt i rad om Dora och hennes bästis Boots...) belönades jag även med diplom för "Best Attitude". Så sammanfattningsvis har fem veckors daglig träning lett till att jag springer snabbare än någonsin och att jag tränar med glädje och välbehag klockan sex varje morgon. Två effekter som jag inte trodde skulle komma av militärinspirerad tokträning i gryningen, det kan jag lova!
Inlägg
2 kommentarer:
Jag bockar och bugar.
Är helt klart imponerad.
Du har tagit igen ljumskbråcket och den sträckta ljumsken med råge! Fortsätter du så här så borde halvmaran i Vålådalen kännas som peace of cake! Grattis än en gång! /Berndt
Skicka en kommentar