Det är aldrig för sent att ge upp...

Vi har letat och letat, irrat omkring i staden (städerna) i timmar, surfat på nätet i ännu fler timmar, plågat våra barn med besök efter besök hos bilhandlare (en av dem hade i och för sig ett lekrum) och provkört det ena vraket efter det andra, i den vilda jakten på BILEN. Sara hade ju bespetsat sig på en liten sportbil, gärna cabbad och gärna i stil med en gammal Triumph eller kanske en Ford Mustang. Röd, givetvis. Och till en prislapp som skulle få den mest härdade prutare att rodna.

     Det var ett dödsdömt projekt, som vi borde ha gett upp för länge sedan. Men det är aldrig för sent att ge upp!, som Ronny Eriksson brukar säga. Så i går gjorde vi det. Sara ringde helt sonika till en hyrbilsfirma och bokade långtidshyra av en Kia Spectra. Kanske inte det grannarna lyfter på ögonbrynen för - snarare rynkar på dem... Resten av bilparken här på våra gator består av lite andra sorters bilar. Men Kian får jobbet gjort, som man säger här, och den får dessutom plats i garaget bakom Suzukin.

     Så i dag har Sara för första gången kunnat åka direkt efter att jag kommit hem från träningen och därmed komma i väg tidigt. Om det sedan innebar att hon också kom fram till jobbet tidigt vet vi inte än - hon har lite svårt för det här med norr och söder...