Are you prepared? Not quite...

I går kväll låg jag och skakade i sängen av feberfrossa. Inte roligt. Sara for runt och plockade upp tjejerna här och där och det blev senare och senare. Inte roligt. Jesper hade Sara lämnat hemma hos mig, och efter att på vingliga ben ha försökt jaga ikapp honom och hindra honom från att riva ur diskmaskinen, böja sönder fuskblommorna, tugga på mascara och läppstift, välta barstolarna i köket över sig själv, klättra upp på soffan och ta ett steg rakt ut i luften mot glasbordet, vända upp och ner på kassarna med återvinningsförpackningar, stoppa in en gaffel i eluttaget och lite andra idéer som han ville pröva kände jag mig tvungen att stänga in honom i mitt rum, sätta honom i min säng och omge honom med hundra leksaker. Inte roligt.

     En av Jespers leksaker är en traktor i plast. På traktorn finns en knapp och om man trycker på den säger en barnröst "Hello, Mr Farmer!" och sedan hör man en startmotor och därefter mullrar dieselmotorn igång och går i ett par sekunder. Inte roligt.

     Men i går när Jesper tryckte på knappen och motorn gick igång skakade det i hela sängen. Det var roligt! "Wow!", tänkte jag, "vad coolt - vilket drag i den där lilla traktorn! Jag har aldrig tänkt på att den vibrerar så där - det måste jag testa sedan!". När jag lite senare fick tillfälle att testa på egen hand hände - ingenting!

     Först då gick det upp för mig vad som måste ha timat: i exakt samma ögonblick som Jesper startade traktorn inträffade en jordbävning i Marina Del Rey!!!

     Kunde det verkligen stämma? Jag gick i dag in på http://quake.wr.usgs.gov och kollade rapporterna för i går, och mycket riktigt: klockan 19.42.44 inträffade en jordbävning 1-2 km väster om oss, ca 7 km ner i marken, och med en magnitud om 3,4 på Richterskalan. Se själva på http://quake.wr.usgs.gov/recenteqs/Quakes/ci10373093.html.

     Något "drop, cover and hold on" var det dock aldrig fråga om - fokus låg på den lilla häftiga traktorn...

Hälsotillstånd: svajigt

Har på något sätt gått i tron att normaltillståndet för folk här i detta soliga, varma Los Angeles är att vara frisk. Med alla hälsosmoothies, extrashots för energi, immunförsvaret, hjärtat eller vad du vill (se t.ex. Jamba Juices meny för lite inspiration till morgonsmoothien på lördag), yoga och all annan friskvård och utan den kalla, fuktiga svenska vintern när alla drar sig inomhus för att utbyta bakterier och virus borde det väl helt enkelt inte finnas någon grogrund? 

Andreas klarade sig också utan den annars obligatoriska decemberförkylningen (som av tradition alltid slog till ungefär lagom till OD:s caprice, så där lagom kul när han var aktiv) - han hävdar att hans morgonträning väcker kroppen och därmed stärker immuniteten. Även barnen har i princip varit kärnfriska - utom i de perioder som Jesper har haft tänder p g.   

Så det var väl flygresan till Washington DC och kylan där för Sara förra veckan plus några importerade mikrober från Svedala (med i och för sig anmärkningsvärt långa inkubationstider) som gjorde att hela familjen nu sedan snart en vecka avlöst varandra med feber, snuva eller magbesvär. 

Fast när jag tänker efter var det mycket prat i höstas både på jobbet och på radion om influensavaccinationer. Inget tal om att vänta tills efter 45 som jag en gång hörde som rekommendation hemma för normalfriska, nej, ett inslag behandlade kampanjerna som olika colleges körde för att vaccinera sina studenter, som alltså är knappt 20 år gamla. Ur ett privatekonomiskt perspektiv kan man dock förstå ett sådant val: när en termin kostar sådär 30-40 000 kronor kan ju en rejäl influensa på ett par veckor vid fel tidpunkt på terminen bli rätt kännbar...  

Och nu hör och läser jag om folk som kroknar både här och där i stan och hemma. Men, host, host - vi går mot ljusare och friskare tider på såväl östra som västra halvklotet. Prosit på er!

Mr President Sir

(Bild från CNN.com)
Barack H. Obama - så presenterades han när han anlände till podiet framför Capitolium i Washington D.C. - är nu den 44:e presidenten för Amerikas Förenta Stater (eller "Uvesa", som det uttalas på svenska). Jag tänker inte referera installationen av honom - ni kanske såg den själva. Men jag kan ju nämna några lustigheter från CNN:s sändning.

     CNN fick tag på Steven Spielberg, som var på plats framför Capitolium, samtidigt som Obama och Bush och deras VIP-följe körde i procession från Vita huset till installationen, förbi miljontals åskådare i en helt avspärrad och närmast barrikaderad huvudstad. Vad säger då den mest framgångsrika regissören någonsin i hela filmhistorien? "I could not afford to make this shot for a movie!".

     Den högsta juristen i hela USA och därmed en av landets främsta ordvrängare - med en enda uppgift denna dag, nämligen att förestava den presidented som Obama skulle svära - lyckades vränga orden fel så att det höll på att bli pannkaka av alltihop. Obama, som givetvis lärt sig eden utantill, började nästan fnittra och försökte sedan säga orden i den felaktiga ordning som de förestavades. Way to go, Mr Chief Justice!

     Men Obama själv hade inte hundraprocentig koll på grejerna. Han inledde talet med att säga att han var den 44:e personen att åta sig presidentämbetet i USA. Inte riktigt. Groover Cleveland var president två gånger på 1800-talet, men inte två ämbetsperioder i rad, så när han tillträdde sin andra period räknades han som ny president, men inte som en ny människa (även om han kanske kände sig så, vad vet jag). Så Obama är den 43:e personen att vara USA:s president - nr 44 i ordningen.

     Slutligen en kommentar från en av CNN:s proffsjournalister (efter att alla i studion nöjt konstaterat att de, dvs CNN, skapat historia genom att sända installationen direkt över hela världen; särskilt nöjda var de över att deras jätteteve vid Times Square i New York medfört att tusentals människor samlats där och stängt av all trafik...). När kameran zoomar in på Obama som vinkar av förre presidenten Bush, som i sin tur kliver ombord på en helikopter och lyfter över Washington D.C., uttalar en av journalisterna att nu är allt Obamas - Capitolium, Vita huset - nu är ALLT hans. "Yes", kommer det då från kollegan, "and that helicopter is his, too".

In Las Vegas

"Dancing girls, and cabarets, 

You can spend your money in a million ways

Let's have a ball,

The winner takes it all

In Las Vegas

In the neon light

You'll be a star, if you do it right

In Las Vegas, you'd better hold on tight."

Refrängen i Martin Stenmarcks melodifestivalstänkare (som floppade i Europa - kom på plats nr 19 av 24) fångar stadens själ ganska så på pricken, faktiskt, i alla fall så långt vi kunde upptäcka den under vår tredagarsvistelse där för drygt en vecka sedan.

     Andreas har verkligen ifrågasatt vad man ska ut till en spelhåla i öknen och göra - ett tidigare besök till Atlantic City, som sägs vara östkustens svar på Las Vegas, har inte gett mersmak - snarare avsmak. Men efterhand blev lockropen från sirenerna (en sorts nymfer - kvinnliga, givetvis - som lockade sjömän i fördärvet med vackra sånger) i syndens stad alltför ljuva och oemotståndliga även för honom.

     Sex timmars bilresa genom ett fascinerande ökenlandskap förde oss till glittrande ljus, gigantiska hotell och vansinnigt plingande spelhallar. Syster med familj hade bokat tre nätter på hotellet/casinot/diversehandeln m.m. Stratosphere, och eftersom Sara ändå planerat in ett besök på världens största konsumentelektroniksmässa för att spana efter tjänsteinnovationer samma dagar, slog alla följe: mormor Anna, Modigs och Gullersbos.

     Och vad kan man säga? Vilket himla märkligt ställe. Mitt ute i öknen, utvecklat som en följd av byggnaden av Hooverdammen och beslutet att släppa hasardspel fritt i Nevada i början av 1930-talet, totalt konstgjort och med en, ur vårt perspektiv, något märklig uppfattning om vad som konstituerar nöjen och avkoppling för den moderna människan: lättklädda eller avklädda damer som erbjuder sex och erotik för s.k. gentlemens, ett monotont sittande framför plingande automater som slukar dollar som barn slukar godis och så den allestädes närvarande shoppingen förstås. Så mycket ångest som måste finnas och skapas där! Fast - vem är jag att döma andra för deras nöjesefterfrågan? Paradoxalt nog är staden också fascinerande och imponerande och fängslande.

     Det som framförallt överväldigar är storleken på allt! Hotellen är fullständigt gigantiska och inrymmer hela regnskogar, halva Venedig med kanaler och piazzor, hela nöjesfält, shoppinggator med ständigt blå himmel över sig och enorma teatrar med plats för tusentals åskådare.

     Det är faktiskt svårt att beskriva vad man upplever och känner inför ett ställe som Las Vegas - det måste upplevas. En liten glimt från resan kan ni dock få på denna länk.

http://picasaweb.google.com/sara.modig/LasVegasMM#

Martin Luther King, Jr. Day

I dag är det helgdag i hela USA - Martin Luther King, Jr. Day. Ja, ni förstår ju vem som firas och varför, inget anmärkningsvärt med det, kanske. Men det är bara två andra personer i USA:s historia som har fått "egna" helgdagar - giganten och den kanske främste av "the founding fathers", George Washington, och Christopher Columbus. Så då förstår man digniteten lite bättre.

     Att helgdagen har instiftats känns ju nästan lika overkligt som att Obama svärs in som president i morgon. Och det tog ett bra tag - dagen instiftades år 1986 och iakttogs i samtliga 50 delstater först år 2000. I senaten var det bara 22 ledamöter som röstade emot lagförslaget. En av dem representerar staten Arizona och lystrar till namnet John McCain. Lustigt hur det kan vara. Ännu lustigare är väl att han vände kappan efter vinden, så när det politiska trycket blev för högt ändrade han sig och tyckte att en MLK Day var jättefiffigt. Så där var han tydligen beträffande nuvarande presidentens politik också: först tyckte han att det mesta var skräp och röstade emot det ena förslaget efter det andra, sedan kom han på att han ville bli president själv och började stödja den sittande presidentens förslag, det ena efter det andra. Tur att karln inte blev vald!

     Hur ökade det politiska trycket, kan man undra? Jo, när Arizona 1990 vägrade acceptera MLK Day som helgdag vägrade NFL att förlägga finalen i amerikansk fotboll, Super Bowl, till den arena i Arizona där den ursprungligen skulle ha hållits. Och så släppte hip-hop-gruppen Public Enemy en låt som fick stort genomslag i USA, där de beskrev ett lönnmord som det på MLK utfört mot den sittande guvernören för Arizona. Det kan ju bli för mycket för vem som helst. Kanske inte i linje med MLK:s egna ideal, men nu firas i alla fall hans dag i hela USA.

Syskonrivalitet dygnet runt

Jujja och Tomas Wieslander har skrivit så många bra låtar. En av den heter "Den där vill jag ha" och är ett slags rap, där två syskon slåss om att få ha samma sak samtidigt: "den är min, min, min, inte din, den där ska jag ha, inte du och jag skulle ha den nu". Så är det väl i alla familjer.

     Så när Alice i sängen alldeles nyss skrek rakt ut att "DEN ÄR INTE BARA DIN!" var det väl inget konstigt med det. Det är bara det att klockan är 4 på natten och Alice sover som en stock. Inte ens i drömmen blir hon fri från storasyrran - vilken mardröm!