Vita lögner...

I morse låg jag i Cecilias säng och höll på att vakna, när Alice smög förbi. Hon gick in i garderoben, tog fram en stol, klättrade upp på stolen, sträckte sig långt upp och lyckades nå ett pussel, som hon lirkade ut och fick tag i.

     Med pusslet i ena handen klättrade hon ned från stolen, smög förbi mig igen och la triumferande pusslet på matbordet. Jag hörde Sara som sa till Alice att hon fick duka undan efter sin frukost först, innan hon började lägga pusslet. "Nej", sa Alice, "jag kaaaan inte".

     Sara stod på sig och menade att det bara var att bära undan tallriken och ställa den på köksbänken. Då kom det från Alice: "Men mina armar är inte tillräckligt långa!"...

A great day in Grand View

Alice då, hon går väl också i skolan - vad gör hon om dagarna? Vi får se! Här kommer hennes berättelse om en dag i pre-K på Grand View Boulevard Elementary School.

Pappa kör mig med bilen till skolan. Så går jag in genom en grind och miss Lilly hämtar oss. Så går vi in i klassrummet. Jag lämnar väskan i ett skåp och lägger min mapp i den röda korgen vid dörren. I mappen har jag läxorna som jag har gjort.

     Sedan går jag och tar en bok och sätter mig på mattan och läser. Så säger miss Lilly att vi ska ta undan böckerna och så gör vi läxor. Mrs Tokofsky går med sin tjocka mage och tar papper och ger oss pennor och så ska vi rita fula monster. För vi gillar det.

     Så skriver vi siffror och bokstäver, Mrs Tokofsky säger vilka vi ska skriva. Så gör vi indiankronor och målar med vattenfärger så det blir pingviner. Vi ritar ballerinor och prinsessor och hänger upp prydnader som vi har gjort innanför skåpet där det finns böcker. Så sjunger vi och lär oss ramsor - "who took the cookie from the cookie jar?".

     Sedan springer vi ut på skolgården och leker. Jag leker med Rebecca - vi leker öprinsessan. Jag svingar mig i ett rep och Rebecca är i det där huset med en ruschelkana. Sedan kommer öprinsessan in till mamman och dom äter mat.

     Så ringer ringklockan och vi äter lunch. Det är pizza med mjölk, inget vatten. Efter lunchen går vi in och lyssnar på en sång och vilar. Jag och Rebecca brukar somna. Dom måste alltid väcka oss. Dom säger "Boooh!" och "Hihihi!" och ser ut som spöken och häxor. Då skrämmer vi dom tillbaka så dom blir helt rädda.

     Sedan gör vi mera läxor. Miss Lilly ger oss pennor. Sedan slutar skolan och jag går till pappa. Jag får sitta fram.

Är det dyrt i USA?

En vanlig fråga. Dessvärre har den inget enkelt svar. Det beror på, som vi jurister brukar säga. Dyrt för vem? För amerikaner eller utlänningar? Vita, gula eller svarta? Utlänningar från Sverige, Japan eller Mali? Diplomater eller IT-miljonärer?

     Medelinkomsten för heltidsarbetande amerikanska män är ca 45 000 dollar per år, medan motsvarande inkomst för kvinnorna är ca 35 000 dollar (nej, den debatten tar vi inte här - läs Bang i stället...). Tjugo procent av hushållen får ihop mindre än 20 000 dollar på ett år, samtidigt som ca 2 procent av hushållen drar in över 250 000 dollar per år. Medianinkomsten för amerikanska hushåll är ca 50 000 dollar per år - i 20 stater är den högre, däribland Kalifornien.

     Högst inkomst har hushållen - inte så förvånande - i de nordöstra delarna av USA, dvs New Jersey (med Princeton University), Massachussetts (med Harvard University, MIT och Berklee), Connecticut (med Yale University) och däromkring. På åttonde plats ligger Kalifornien (med bl.a. Berkeley, CalTech, Stanford och UCLA). Jumboplatserna innehas - inte heller förvånande - av sydstaterna och mellanvästern. Platserna 41-50: South Carolina, Tennessee, Oklahoma, New Mexico, Louisiana, Alabama, Kentucky, Arkansas, West Virginia och Mississippi.

     Priserna - inte minst på bostäder! - följer givetvis inkomstnivån. Det är därför dyrare i nordöst och i t.ex. Los Angeles än i New Orleans, men samtidigt är hushållens medianinkomst nästan dubbelt så hög i nordöst som i syd.

     Men för oss då, som svenskar i Los Angeles? Tja, svaret kan ni utläsa av grafen. Det mesta var relativt billigt när vi kom hit i september. Nu är det 30 procent dyrare med allt, utom bensin. Vi får våra pengar i svenska kronor i Sverige varje månad, så vi har alltså blivit fattigare för varje månad. Vår köpkraft är nu bara två tredjedelar av den vi hade när vi kom hit.

     Så ett svar på frågan är att för diplomatfamiljen Modig är det numera rätt dyrt i USA.

Det går an!

I kortärmad skjorta, shorts och seglarskor utan strumpor i går jag med Jesper i vagnen till Starbucks runt hörnet. Köper en latte för mig att smutta på och en äppeljuice för Jesper att suga på. Strosar sakta ut på Venice pir och låter kinderna smekas av eftermiddagsbrisen och de ljumma strålarna från den nedåtgående solen.

     Havet höjer och sänker sig med lugna rörelser, vågorna rullar sakta mot land och bryter med ett stilla sus nära stranden. Några surfare följer med i rörelserna in mot land. Pelikanerna plumsar omkring i jakt på fisk, trutarna tittar trumpet på, skärfläckorna springer i kapp med vattenbrynet, en krabba kravlar iväg under piren, en säl vältrar sig vällustigt i vågorna, folk fiskar och frisksportar, skorna sjunker ned i strandens sand.

     En vanlig dag rymmer fantastiska upplevelser!

Med Jesper i svenska skolan

Det är ju mest vi och tjejerna som kommer till tals på den här bloggen. Men Jeppelito vill också vara med! Så på följande länk hittar ni Jespers egen berättelse om en dag i svenska skolan.

http://picasaweb.google.com/sara.modig/JesperISvenskaSkolan#

En dag i Coeur d'Alene Avenue Elementary School

Cecilia berättar:

     Först samlas alla på skolgården. Det är siffror målade på marken och jag ska stå vid nr 22. Skolklockan tutar och så kommer teacher, Mrs Mackavoy, och hämtar oss vid nr 22 och så går vi till klassrummet. Där hänger vi våra backpacks på krokar, utomhus.

     Sedan går vi in i klassrummet och där lägger alla sina mappar med hemläxor och sånt i en korg. Sedan tar vi våra kort som vi har i våra fack – på korten står våra namn och vi har vår bild på dem – och så lägger vi dem i en annan korg.

     Först av allt går två stycken elever som blivit”Lunch in the cafeteria” iväg med en låda med rosa papper med små rutor och så en vit lapp – en liten räkning – till the Main Office. Under tiden sätter vi andra oss på golvet, och så får vi olika uppgifter. En blir ”flag man”. Flag man säger ”Please, stand up” och så lägger vi handen på hjärtat och så läser vi en bön som går så här: 

”I pledge allegiance to the flag of the United States of America, and to the Republic for which it stands: one Nation under God, indivisible, With Liberty and Justice for all.”.

Sedan säger Flag man ”Please, sit down.”

     Vissa blir ”Calendar”. Då får man en pinne med en hand med handske med pekfinger på, och så pekar man på kalendern. Och så säger barnen på mattan ”today is Thursday, tomorrow is Friday, yesterday was Wednesday”. Vi sjunger sången ”Days of the week” (på Familjen Addams-melodin). Sedan sjunger vi ”What’s the weather like today?” (London Bridge is falling down) och färglägger mönster i olika listor – vi har mest färg på ”sunny day”. Efter det så ger man en ”rund klapp” (applåderar stående i en cirkelform) för den som var ”Calendar”.

     Sedan räknar teacher alla – one, two, three och ända till tretton. Jag tror det i alla fall. Klasskompisarna heter Adam, Alex, Alyssa, Basma, Constantine, Dylan, Ethel, Hailey, Jett, Kian, Koroush, Ky, Nadia.

     Så berättar teacher vad vi ska göra i dag. En dag skulle vi ta pluppar, efter det skulle vi ha ett salt som man inte skulle äta. ”No good salt”, sa teacher. Man kunde göra siffror med saltet. Man ritar som vanligt, fast man gör med fingret. Saltet ligger på en tallrik. Om man vill sudda skakar man på tallriken. Jag skrev 6 och A.

     Vi skriver även bokstäver och siffror på papper. När man är klar räcker man upp höger hand och så kommer teacher och kollar. Om man har gjort rätt så säger teacher ”Good, Cecilia!” och så ritar fröken en stjärna med tuschpenna. Olika färger varje dag. Om man gör som teacher säger och inte bråkar under dagen får man ett stickers. Jag har fått stickers som det står ”Good job!” och ”You´re a star!” på.

     Efter lunchrasten har vi ”Choice time”. Man får rita, bygga, läsa, leka med dockor – man får göra allt man vill. Jag brukar spela datorspel eller läsa. De har Kalle kunskap, det brukar jag spela. Vi har ett rymdspel också, då är det en kille och en tjej. Men i dag ritade jag.

     Sedan ritar vi av varandra. Det gör vi varje dag – det är det sista vi gör varje dag. Den som har rosa står upp, den som har en t-shirt och ingen klänning och är röd står upp. De andra sitter ned. Den som står upp sist får bli avritad. Man ritar på ett vanligt papper. Papperen ger man till teacher.

     En dag var det Adam som blev avritad. Han hade en röd tröja med Wall-E på. Den dagen fick Adam också ta med sig Bamse hem. Bamse är en nallebjörn som alla barnen får ta hem och så skriver man i en bok – ”Bamse’s Book – om vad man gör med Bamse.

     Vi får läxor också. Sightwords, till exempel. Det är en lista med fem ord som vi ska lära oss under veckan. På fredagen förhör teacher oss. Om man kan orden, flyttar dens bil framåt ett steg på en bana som går runt klassrummet. Och så får man en ny lista med ord. En vecka hade jag "like, too, not, my, of" som läxa. Om jag skriver orden själv lär jag mig dem snabbare.

Vad gör man i Kindergarten?

En vecka i höstas var Cecilia”Student of the week” i sin klass. Det innebar inte att hon hade gjort någon enastående prestation, utan att hon stod i centrum som individ.

     Till veckans första dag hade hon fyllt i en stor affisch med sitt namn. På affischen hade hon även ritat och skrivit om vad hon har för favoritmat, favoritfärg och favoritleksak, vad hon brukar leka, vad hon skulle vilja göra om hon fick önska vad hon ville m.m. Affischen satt uppe i klassrummet hela veckan.

     En av dagarna hade hon med sin favoritbok, som fröken läste högt ur för alla barnen. När hon kom hem från skolan hade hon en annan bok med sig – en bok av teckningar som alla föreställde Cecilia! Alla klasskompisar hade ritat sin egen bild av Cecilia och så hade teckningarna häftats ihop till en bok. Flera av barnen hade ritat Cecilia som en prinsessa utanför ett slott. Att de kom att tänka på det? Men flera hade också ritat henne med en glasstrut eller en ballong i sin hand.

     En annan dag hade Cecilia en ”mystery bag” med sig till skolan. Denna mystery bag var en brun papperspåse som hon hade stoppat ned saker i, så skulle de andra barnen känna med sina händer i påsen och försöka gissa vad det var. Cecilia hade stoppat i en liten Belle-docka med gul klänning, en tekanna ur samma Disneysaga och ett rött armband. Enligt Cecilia lyckades några barn gissa rätt på Belle-dockan, en klarade armbandet men alla bommade tekannan. Inte att undra på!

     Förutom att Cecilia var student of the week den där veckan är hon ju vanlig elev alla andra veckor. Då är man ju lite nyfiken på vad hon gör mer konkret en dag i skolan. För att ta reda på det har vi intervjuat henne. Hennes egen berättelse om hur en dag i skolan kan se ut kommer att publiceras inom kort på denna blogg. Håll ögonen öppna!

Håll i hatten!

Nej då, ingen ny jordbävning - möjligen en inre, inom kort...

     Febern släpper inte och nu har svalget svullnat upp och skapar en närmast sensationell smärta när jag sväljer. Vad göra?

     Ur Saras internationella medicinförråd plockas fram en dunderkur från Paris, innehållande den vanliga substansen paracetamol och den ännu inte alltför vanliga substansen pseudoefedrin. Tills för ett par år sedan en otillåten substans i Sverige och något som professionella idrottsmän fastnade i dopingtester för. Alltjämt endast tillgänglig genom förskrivning av läkare hemma. Vips in med två tabletter, skölj ned med vatten (aaaajjjj!!!) och så får vi se: inom en timme ska paracetamolen ha effekt och ytterligare en timme senare ska pseudoefedrinet kicka in.

     Medan substanserna frigörs i blodomloppet passar jag på att läsa vilka effekter man kan vänta sig. Tänk om man tar lite för många piller i sin desperation, inte gör väl det något? Läkemedelsverkets information är kort och kärnfull...

     "En engångsdos av paracetamol på 140 mg/kg till vuxna respektive 175(-200) mg/kg till barn har potential att orsaka levercellsnekros som kan vara fullständig och irreversibel, med åtföljande hepatocellulär insufficiens, metabolisk acidos och encefalopati, vilket i sin tur kan leda till koma och död."

     Jaha du, tack för kaffet. Men pseudoefedrinet då, hur är det med det?

     "I likhet med andra sympatomimetika ger en överdos av pseudoefedrin symtom som beror på störningar i centrala nervsystemet samt hjärtstimulans, t ex oro, retlighet, rastlöshet, darrningar, hallucinationer, högt blodtryck, hjärtklappning, hjärtarytmier och svårigheter att urinera. I allvarliga fall kan psykoser, konvulsioner, koma och malign hypertoni uppträda."

     Låter som the Great Californian ShakeOut på individnivå... Som sagt, håll i hatten!