onsdag 28 januari 2009

Det går an!

I kortärmad skjorta, shorts och seglarskor utan strumpor i går jag med Jesper i vagnen till Starbucks runt hörnet. Köper en latte för mig att smutta på och en äppeljuice för Jesper att suga på. Strosar sakta ut på Venice pir och låter kinderna smekas av eftermiddagsbrisen och de ljumma strålarna från den nedåtgående solen.
     Havet höjer och sänker sig med lugna rörelser, vågorna rullar sakta mot land och bryter med ett stilla sus nära stranden. Några surfare följer med i rörelserna in mot land. Pelikanerna plumsar omkring i jakt på fisk, trutarna tittar trumpet på, skärfläckorna springer i kapp med vattenbrynet, en krabba kravlar iväg under piren, en säl vältrar sig vällustigt i vågorna, folk fiskar och frisksportar, skorna sjunker ned i strandens sand.
     En vanlig dag rymmer fantastiska upplevelser!

1 kommentar:

Anonym sa...

Så underbart det låter och vilka fina ord - riktig poesi. Du låter inte som du har anledning att längta hem?