Vita lögner...

I morse låg jag i Cecilias säng och höll på att vakna, när Alice smög förbi. Hon gick in i garderoben, tog fram en stol, klättrade upp på stolen, sträckte sig långt upp och lyckades nå ett pussel, som hon lirkade ut och fick tag i.

     Med pusslet i ena handen klättrade hon ned från stolen, smög förbi mig igen och la triumferande pusslet på matbordet. Jag hörde Sara som sa till Alice att hon fick duka undan efter sin frukost först, innan hon började lägga pusslet. "Nej", sa Alice, "jag kaaaan inte".

     Sara stod på sig och menade att det bara var att bära undan tallriken och ställa den på köksbänken. Då kom det från Alice: "Men mina armar är inte tillräckligt långa!"...