God Helg!

Plötsligt upphörde inläggen - vad hände, drabbades de av en jordbävning, brand eller annat otyg som huserar därborta? Nä, det var bara julstressen som slog till. Men nu är julen vederbörligen avfirad på både svenskt och amerikanskt sätt och de välsignat oprententiösa mellanvardagarna här.

Konstigt att det blev stressigt egentligen. Någon mer low-key och downsizad jul har vi aldrig firat; dessutom kom farmor och farfar i fredags och föräldrarna borde därmed haft mer tid än någonsin. Men avlösningen gjorde snarast att vi slappnade av och därmed tappade den lilla ork vi hade kvar.

Så hur firade vi då vår svensk-amerikanska jul? Tja, på dagen före julafton jobbade Sara innan hon gav sig ut för att kompletteringshandla mat, julgranspynt och julklappar. Resten av familjen begav sig i solen till en lekplats och storhandlade därefter julmaten. Tvånget som åtminstone Sara känner hemma i Hässelby att allt ska vara jättejätteklart på julaftonsmorgonen infann sig inte - vi skulle ju fira i två dagar. På kvällen klädde vi musse pigg-julgranen - utan Piff och Puff dock.

Julaftonen avfirades med paket på morgonen och innan lunch, som bestod av ett någorlunda svenskt julbord. Trots att Sara proklamerat att hon minsann inte skulle ha någon svensk julmat bevekades hon av Andreas argument att till en julsnaps (som vi fick direktimporterad från Sverige) vore det ju faktiskt gott med sill... Så iväg till IKEA tidigare i veckan för att plocka det som eventuellt fanns kvar i sillkylen. Några köttbullar, rödkålsburkar och lingonsylt slank visst ner i kassen också. Gravlax fanns faktiskt - riktigt god dessutom - på vår Ralphs.

Efter jullunchen päste de vuxna i soffan medan barnen lekte med första dagens julklappar. Vi tittade också på Rudolph the Rednosed Reindeer, som är en klassisk amerikansk juldocksfilm. Tyvärr missade vi ABCs Disneyparad på morgonen; det hade antagligen varit rätt nära svenska Kalle. Sedan var det dags att äta igen - det var ju julafton för tusan! Vi körde stek med sås, cranberrychutney, yamspuré, brysselkål och potatis. Pumpkin Pie till efterrätt. Rätt amerikanskt, och himla gott.

Innan Cilla gick och lade sig på kvällen, gick vi ut och strödde Magic Reindeerfood på gräsmattan. Fodret bestod av havregryn och rött glitter. Det gjorde verkan eftersom barnens strumpor nästa morgon var fyllda med småprylar och varsin bok och miniatyrdocka från American Girl Store väntade på Cilla och Alice. Lyckan var fullkomlig!

Den obligatoriska juldagspromenaden skulle gå till vårt älskade Mother's beach. Det duggade lite när vi gick iväg, men vaddå, här kommer de svenske med buller och bång - det finns inget dåligt väder etc... Väl nere vid stranden blåste det småspik och regnade på tvären. Cheesecake Factory var juldagsstängt och lekplatsen var inte lockande i ruskvädret. Så hem igen med Radioflyern på släp och stoppa plaskvåta barn i varmt bad.

Ruskväder går dock bra ihop med bilåkande, så vi lastade turistbussen och begav oss mot downtown. Via sightseeing i bl.a. Chinatown och Hollywood Boulevard tog vi oss tillbaka hem för att tillaga och avnjuta vår Seabass (havsaborre). Tillagar man den i ugn med bara olivolja och salt blir den väldigt mild och kan med en bechamelsås, potatis och gröna ärtor lätt klå lutfisken i smak- och framförallt konsistensupplevelse.

Nu är julen avfirad och Andreas och jag ska imorgon bege oss till Palm Springs för att fira på egen hand. Barnen och farmor och farfar får husera här i L.A. innan vi återses på måndag för att förbereda nyår. God fortsättning till er alla!