Fördomar fördummar

Häromkvällen satt jag och Jesper väntade på vår take-outorder av stans bästa kyckling, mumsiga sallader och läcker potatis med buljong och lök på California Chicken Café. I ögonvrån ser jag hur en hood-jacka med svartgrått mönster av dödskallar och allsköns skräckfigurer och hotfulla uttryck släntrar förbi mig för att kura ihop sig längst in i hörnet på väntsoffan. Huvan var uppdragen så att det lika gärna kunde ha varit en dementor från Harry Potters värld - och även om inte den iskyla och apati som en så'n för med sig drabbade mig, så blev jag iallafall lite mer på min vakt och inte lika avslappnat iakttagande längre. 

Plötsligt hör jag hooden prata. "Hey dude, I really like your boots! What are you up to, little man?" Det var Jesper han vände sig till, Jesper som satt där och lekte med snörena på sina mörkblåa conversedojjor. Jesper svarade på sitt obegripliga, men universellt gångbara, sätt: "Ba, ba, gaahhh, mama". Så var de plötsligt invecklade i en liten konversation, hooden och Jesper. 

Min beställning var färdig. Jag behövde bara en påse till för de byttor med salsa som jag försett mig med från condimentsdisken. Snabbt var hooden där och försedde mig med de påsar som var tänkta just för detta, men som jag tidigare missat. Och ett utbyte av "Have a good one!" avslutade vårt möte när jag rullade Jesper i vagnen mot dörren. 

Ännu ett exempel på den amerikanska barnkärleken och vänligheten mot främlingar även hos de coolaste.  Av många svenskar uppfattas det som ytligt, men det gör sannerligen mötena i  vardagen lite roligare och mer behagliga.

Tips på lekar för en morgon på stranden

Om man är på en lång sandstrand en tidig morgon, med kilometer efter kilometer med mjuk, härlig sand som man sjunker ned till anklarna i för varje steg man tar och om man då också råkar ha med sig en repstege, två orange plastkoner, tio metallbågar som ser ut ungefär som innebandymål och ca 20 gummiband med handtag i ändarna - vad kan man göra då?

     En hinderbana! Man börjar med att hoppa hage i repstegen som ligger utsträckt i sanden, sprintar sedan allt vad man kan från den ena konen till den andra ca 50 meter bort, löper sedan häcklöpning över de tio metallbågarna och gör tio armhävningar för varje båge man har omkull, fortsätter sedan bort till en lämpligt placerad gungställning där man hoppar i sidled ut och in mellan gungorna för att sedan ställa sig på gummibanden och ta tag i handtagen och göra 20 bicepscurl. Sedan är man tillbaka vid repstegen och kör ett varv till.

     Lägger man till detta recept en 23-årig kille på tillfälligt besök, eftersom han normalt kör 08.45-passet, som efter att ha sprintat jämsides med mig i första sprinten kläcker ur sig "You're pretty fast - for an old guy!" så är tävlingen igång. Jämrans snorunge.

     Det var bara en person som hann med tio varv runt hinderbanan, innan det var dags att sprinta tillbaka till träningsmattorna - och det var inte 23-åringen. "Välkommen till det riktiga boot camp!" kunde jag med ett illmarigt leende flåsa ur mig när vi gjorde plankan strax efteråt, med tillägget: "Vi har inga sovmorgnar här!".

     Nej, jag har ingen åldersnoja. Inga attitydproblem heller. Eller hur det nu är.

Svengelska skolan

Det är fascinerande att gå till svenska skolan varje tisdageftermiddag! Där får man höra svenska pratas i alla möjliga varianter - vissa av dem som pratar är infödda svenskar och som vi just anlända till L.A., andra är infödda svenskar som bott närmare 20 år här, andra är finlandssvenskar med sin sjungande dialekt, andra är gifta med svenskar och har lärt sig språket som vuxna, några är bara intresserade av svenska och håller på att lära sig det. Hur kul som helst!

     Och barnen! Vilka hjärnor de har. Vi har ju storögda följt hur snabbt Alice och Cecilia har lärt sig engelska. Och det är lika häftigt att på svenska skolan få höra hur de andra ursvenska barnen som har bott här några år använder engelskans satsbyggnad och böjningssystem när de pratar svenska.

     Några exempel från i dag: "Vad hade ni att äta i dag i skolan? Jag hade pizza och mjölk med det.", "Det var inte mej som sa det.", "Stoppa det!" ,"Om du inte går dit du kan inte hitta honom." och "Du måste låta mej gå.".

     Små, små nyansskillnader och något ord som sitter på "fel" plats. Men vad då? Det är inga problem med kommunikationen - och det är väl det språket ska användas till. När jag pluggade i Holland hade jag en lärare som pratade en fantastisk engelska, men som ibland hade problem med hur han skulle betona orden. Vid ett tillfälle vände han sig till en av de brittiska studenterna och frågade hur han skulle uttala ett visst ord, men innan studenten hann svara sa han: "Never mind. Your English is dead - this is international English!". Internationell svenska är inte heller så dum!

Sunrise serenade

Efter tio dagars uppehåll p.g.a. sjukdom var jag äntligen tillbaka i lergroparna och hinderbanorna. En glömd vattenflaska som jag hämtade i bilen mitt under hopprepsövningarna kostade mig 40 armhävningar. Härligt!

     Träningen i all ära, men den verkliga belöningen kommer strax efter morgonpasset, när jag styr rakt västerut på Ocean Park Boulevard och kommer upp på krönet vid 14:e gatan och får se Stilla havet glittra i rött och orange långt där nedanför samtidigt som palmkronorna ser ut att glöda i morgonsolen.

     I samma stund - klockan är då tio över sju - kommer programpunkten "Sunrise Serenade" på hissmusiksradiokanalen "ninetyfourseven, the Wave". Direkt i studion sjunger sammetsrösten Brian McKnight vid sitt Fender Rhodes-piano särskilt önskade smörlåtar för den önskandes nära och kära. Karln sjunger obegripligt bra - dessutom gör han det kl. 07.10 en måndagmorgon.

     En bra start på dagen!

Lediga lördag

Efter ett intensivt nedläggande av Los Angeles-kontoret - packande, slängande och skickande av paket - vaknade Sara igår lördag på utflyktshumör. Lite panikkänsla inför våra blott fem helger innan hemresa bidrog till stämningen - vad har vi inte hunnit med av alla våra ambitiösa planer, vad vill vi absolut göra, vad får anstå till en ev. framtida återkomst?

Newport Beach har vi pratat om att se, bl.a. för att spana in en av de häftigaste surfvågorna på västkusten, "the Wedge". Men i övrigt, då, vad göra i Newport? Snabb koll på nätet - OK, verkar som att det ska finnas något slags mininöjesfält med pariserhjul och arkadhall. Bra, då kommer tjejerna att tycka att det är lite kul i Newport Beach - Let's go! 

20 grader varmt, strålande sol från klarblå himmel, PCH1 längs havet där människor njuter av sand, strand och vågor. Väl framme i Newport Beach var semesterstämningen total - flipflops, bikinitoppar och beachshorts vart än man vände sig. Folk på hyrcyklar och med surfingbrädor på axeln. Klick - som ett tryck på knappen och så infinner sig känslan av total ledighet... Mallis, Gran Canaria, vårt kära Smögen - känslan därifrån liksom. Tjejerna fixade lördagsgodis på arkadhallen (OK, med viss hjälp av mig och Andreas), cirkushästarna på karusellen var lika kul som alltid och efter viss initial rädsla gav Alice och Cecilia efter och följde med Andreas upp i det lilla pariserhjulet. De var nöjda efteråt! 

En liten biltur genom den minst sagt tätbebyggda Balboahalvön gjorde att Hässelby plötsligt ter sig glesbebyggt. De nybyggda husen i varierande stilar låg i princip vägg i vägg med varandra på obefintliga tomter. Vad ska man med tomt till när man har en kanal som leder ut i Stilla havet direkt utanför altandörren?  

Så styrde vi kosan österut mot Downtown Disney för dagens andra planerade besök: Rainforest Café. Vi stötte på restaurangen/shopen första gången i San Francisco. Eftersom det är ca 20 minuter mellan Newport Beach och Disneyland Resort, där kedjan har en filial, hade vi bestämt oss för att inta kvällsvarden där. Downtown Disney är inte en del av nöjesparkerna, utan ett restaurang- och shoppingområde där man kan ströva fritt utan att erlägga inträde. Att det finns annat att spendera pengarna på är väl självklart. Cillas och Alices sista besparingar lades på varsin burk med lösviktslego. Hemma finns bara duplobitarna - nu köpte de sina första "riktiga" legobitar, som bl.a. blev till en fin födelsedagstårta till mig idag. (Nä, jag fyller inte än, men damerna gillar att fira.)

Restaurangen var helt OK, en kul upplevelse med regelbundna åskväder inomhus, om än inte oförglömlig. Vad vi förglömde på vår utflykt var däremot själva stranden i Newport Beach. Så "the Wedge" har vi fortfarande inte sett... 

Vandring i solen

I dag stod det utflykt på programmet. Men vi hade olika idéer om vad vi ville göra. Tjejerna ville absolut till the Getty Center igen (se inlägg den 3 november 2008), men Jesper ville hellre åka bärstol på en guppig stig i bergen, sa han. Pappa Andreas kollade på nätet och fann snabbt att det fanns en vandringsled som började alldeles i närheten av the Getty Center, the Getty View Trail. Perfekt!

     Det var en fantastisk vandring, som med kaffepaus uppe på en av bergstopparna och banan-och kexpaus nere vid ledens slut tog ungefär 2,5 timmar. Efter det anslöt sig familjens herrar till damerna och kunde avnjuta lunch på the Getty Centers fantastiska terrass och sedan springa omkring på de enorma ytorna. En toppenutflykt! Lite bilder från herrarnas vandring hittar ni här: 

http://picasaweb.google.com/sara.modig/GettyViewTrail#