lördag 29 november 2008

Black Friday och bluesky Saturday

Oh my God! som Cecilia brukar säga - en ny stad, en dag på plats och tre barn i släptåg... Ge mig semester! OK, ska inte klaga. De är ju självförvållade så att säga, och dessutom är det härligt att upptäcka världen igen genom deras ögon. Cecilias hänförelse över våra hotellrum: -"Åh, kolla, vilket coolt badrum! Åh, kolla, ett kylskåp! Åh, wow, en fön som sitter fast på väggen!" är faktiskt ganska uppfriskande när man som vuxen sett några hotellrum.
     Åka cable car är kul, det upptäckte familjens damer redan på torsdagskvällen, så det gjorde vi massor igår fredag. Efter att ha besett Union Square ännu en gång tog vi tricken norrut. Upp och ner, ibland vääääldigt mycket ner - lite kittlande är det att sitta ute på de hala träbänkarna när det lutar brant utför. Målet var Fishermans wharf, som kan liknas vid Smögenbryggan upphöjt i, tja, 10-20 sådär. Souvenirbutiker varvade med glassbarer och fiskrestauranger, massor av sightseeingmöjligheter - cykel, amfibiebil, streetcars... Vi tittade på de sällskapssjuka sjölejonen som sträcker ut sig vid Pier 39, vi lät oss underhållas av en gatuartist som trollade och showade med glatt humör, vi åt glass och vi tittade i roliga affärer och gallerier. Helt överens om vad vi ville göra var vi väl inte hela tiden, därav sucken i början...
     På hemvägen hoppade vi av vagnen för att strosa i Chinatown. Tjejerna älskar affärerna i såväl LAs som SFs Chinatowns - massa fina kläder, solfjädrar och HelloKitty-dockor. Passade även på att käka kinamat - nu har Cecilia ätit anka för första gången. Det gick hem!
     När vi väl kom tillbaka ner mot Union Square var det svart med folk. Flera anledningar: dels är Union Square centrum för ett antal stora varuhus, och fredagen efter Thanksgiving Day är av tradition startskottet för den stora julhandeln. Och eftersom detta är USA talar vi STOOORA julhandeln. Dagen kallas för Black Friday, eftersom handelns röda (förlust) siffror denna dag vänds till svarta (vinst). Dels var det julgranständning på Union Square - från nu och fram till jul är det fullt ös på julpyntet. Inte någon liten gradvis upptrappning som hemma (åtminstone som vi på Sjöbacken försöker göra det), nej, fram med rubbet! Så när vi sent omsider kom tillbaka till hotellet fylldes näsan av härlig grandoft: en tjusigt pyntad gran med paket i guld och rött under prydde lobbyn.
     Idag tog vi bilen under den klarblå himlen för att avverka de sista turistmåstena i SF: Lombard street - den krokigaste gatan i världen sägs det - , Embarcadero och Golden Gatebron. Sedan styrde vi kosan söderut mot Monterey. Här hittade vi det som jag tror att barnen kommer att komma ihåg som roligast på hela resan, så mycket spårvagn och akvarier vi än avverkar. En stor och rikligt utrustad lekplats aktiverade både fantasi och fysik en lång, lång stund innan vi drog ner till gamla Monterey för kvällsmat.

Här hittar du blandade bilder från gårdagen och dagen.

Tack och lov!

Att vi gett oss ut på resa just denna helg beror på att Sara och döttrarna är långlediga, eftersom det var Thanksgiving Day i torsdags. Glöm jul och nyår - Thanksgiving Day leder helgligan by far här i USA. Som Cecilia och Alice lärt sig i skolan firas helgen till minne av den skörd som ett gäng pilgrimer i Plymouth, MA, efter mycken möda och stort besvär till slut fick, när de lärt sig vad de kunde odla i det nya landet av den infödde amerikanen Squanto. I två veckor har de ritat kalkoner och "cornucopias", ymnighetshorn som flödar över av frukt och grönt.
     Efter alla bilköer var det ganska lätt att känna tacksamhet över att äntligen ha nått målet för resan, så även familjen Modig valde att inta en thanksgiving dinner i torsdags. På David's dinner ett par kvarter från hotellet beställde vi in den traditionella menyn och fick:
  • Fantastiskt mört kalkonkött med traditionell, kryddig stuffing;
  • Hemlagat potatismos med en god gravy (steksås) med persilja i;
  • Kokt sötpotatis med pepparkakskryddor;
  • Broccoli, blomkål, morötter;
  • Tranbärskompott; och
  • Pumpapaj - en pepparkakssmakande anrättning åt cheesekakehållet till - tjejernas absoluta favorit.
Mycket smarrigt och otroligt vällagat tyckte hela familjen inklusive Jesper! Hur 17 jag ska få till en sådan kalkon på juldagen återstår att se. "Köp in" sa Andreas.

San Francisco

Wow! Så lyder en kort rapport från en dag i San Francisco. Vilken häftig stad - och då har vi bara sett en bråkdel. Den har allt som Los Angeles saknar: en stadskärna, stämningsskapande arkitektur, fungerande allmänna kommunikationsmedel, atmosfär, gatuliv, folkmyller, fotgängare, bilfria stråk, shoppinggator värda namnet och, inte minst, cable cars och andra antikverade transportmedel.
     Men en "major drawback", som det heter, är klimatet. I alla fall om man jämför med Los Angeles. Men jämför man med Stockholm är det rätt trevligt även här - ungefär som i september hemma.
     Som vanligt är det en hel del saker man inte kan göra med så små barn som vi har - besöka Alcatraz till exempel. Jag fick hålla till godo med att se "The Rock" - filmen alltså! - på hotellrummet här i San Francisco, med filmens miljöer alldeles utanför hotellet. Rätt häftigt det med! Och faktiskt en riktigt bra rulle, med en av mina favoritskådisar. Inte Nicholas Cage och inte Sean Connery, utan Ed Harris, som den besvikne generalen som ockuperar Alcatraz, tar gisslan och hotar att ödelägga hela staden.
     Utförligare rapport kommer. Inte av filmen, nej, nej,nej, utan av vårt besök här!