Gott nytt år!

Göra ingenting

Tillbaka efter ett par dagar i öknen. Sara och Andreas styrde Suzukin i riktning mot de snöklädda bergen i öster på lördagseftermiddagen längs Interstate 10, som bar nästan hela vägen fram till Palm Springs. Att vi hamnade just i Palm Springs på vår föräldrasemester berodde främst på att "Ankis lista med L.A.-tips", dvs. den lista med tips på bl.a. the Grove som Sara fick av sin chef innan avresa, innehöll ett tips om hotellet Korakia i just Palm Springs. Bilderna på hemsidan är minst sagt lockande, som ni själva kan se. 

     När vi väl hade checkat in i Adobe-rummet, som utgjorde en liten egen påbyggnad på huvudbyggnaden, med dubbeldörrar ut mot innergården med varm pool och utomhuslounge med vattenfall, började vi undra vad vi egentligen skulle göra i Palm Springs. Vad var det för ställe egentligen? När vi ögnade igenom det turistmaterial som fanns på hotellet kändes det som att målgruppen för orten nog egentligen var samma som den för showen Palm Springs Follies, som säljer in sig med sloganen  "a celebration of the music, dance, and comedy of the 30's, 40's, and 50's with a cast old enough to have lived it!". Det är årtioendena, inte ålderskategorierna, vi talar om här. Ja, ja, vi är väl fördomsfulla och inte direkt purunga själva - vad hände egentligen - men lite bedagat var intrycket vi fick när vi bläddrade bland erbjudandena från plastikkiruger, spa:n, casinon och hotellbarer. 

     Bio måste finnas, bestämde vi oss för. Andreas har velat se Quantum of Solace (den senaste Bond), trots dåliga recensioner, så iväg för att leta efter någon bio där den gick. Vi hittade en i det mycket tjusiga centrumet The River, och hann med nöd och näppe avnjuta en middag på Cheesecake Factory innan. Mycket fantasilöst av oss. Filmen var för övrigt lika dålig i våra ögon som recensenterna uppfattat den  - för en gångs skull var vi och recensenterna överens. 

     Att vi skulle åka den roterande linbanan Palm Springs Aerial Tramway hade vi iallafall bestämt oss för innan vi for. Efter en ljuvlig frukost - fattiga riddare med färska jordgubbar, pinfärskpressad apelsinjuice och badbaljor med kaffe under apelsinträd och blommande bougainvilla - drog vi iväg mot bergen. Efter två timmars väntan vid dalstationen (tur att det var sol och härligt varmt) var det vår tur att bege oss upp till snön. Att det är ca en meter snö i St Jacinto-bergen var inget som vi hade kunnat begripa, så våra planer på att hika (fotvandra) fick snabbt ändras till att hjälpligt ta oss fram pulsandes i snön och storögt tittande på alla barnsligt glada amerikaner, mexikaner och japaner som njöt av pulkaåkning, snögubbebyggande och snöbollskrig. 

     Blöta byxben och nedkylda fötter är inte jättecharmigt, även om man befinner sig mitt ute i den kaliforniska öknen, så vi vände hemåt igen för att tina upp oss i poolen. Kvällens nöjen blev lite mer raffinerade än vår första kväll. Fördrink intogs i det tjusiga hotellet Viceroys bar, middag på en utmärkt asiatisk resto. Trevligt sällskap hade vi också, då min kollega Karin med man anlänt till Korakia under dagen (jag delar frikostigt med mig av Ankis tips) och visade oss rätt i Palm Springsdjungeln. 

     De visade oss rätt även vad det gäller hikningsmöjligheterna. Så på måndagen stegade vi iväg på Carl Lykkens trail, längs bergssidan över Palm Springs. Ingen snö, däremot gassande sol. Någon jättestrapats blev det inte, det var inte heller planen, men en dryg timmes promenad hanns i alla fall med. Härligt utvilade lämnade vi sedan Palm Springs och konstaterade att det där är väldigt lätt att göra - ingenting.

     På vägen hem började vi göra saker igen. I huvudsak hängav vi oss åt shoppingens ädla konst, föranledda därtill av att vi passerade en gigantisk outlet på vägen och att tjejerna behövde nya skor. Konstaterade att vad man betraktar som fynd är relativt - Armanikostymer för 1800 dollar kanske är billigt för andra. Inte för oss. Vi hittade dock billigare skor och några basplagg innan vi rätt utmattade gav oss tillbaka hemåt. 

     Farmor och farfar och barnen då? De har roat sig på lekplatserna i närheten, käkat hamburgare på Cheesecake factory och bakat både muffins och äppelpaj, som vi välkomnades hem med. Nu är det skönt att vara hemma igen!

God Helg!

Plötsligt upphörde inläggen - vad hände, drabbades de av en jordbävning, brand eller annat otyg som huserar därborta? Nä, det var bara julstressen som slog till. Men nu är julen vederbörligen avfirad på både svenskt och amerikanskt sätt och de välsignat oprententiösa mellanvardagarna här.

Konstigt att det blev stressigt egentligen. Någon mer low-key och downsizad jul har vi aldrig firat; dessutom kom farmor och farfar i fredags och föräldrarna borde därmed haft mer tid än någonsin. Men avlösningen gjorde snarast att vi slappnade av och därmed tappade den lilla ork vi hade kvar.

Så hur firade vi då vår svensk-amerikanska jul? Tja, på dagen före julafton jobbade Sara innan hon gav sig ut för att kompletteringshandla mat, julgranspynt och julklappar. Resten av familjen begav sig i solen till en lekplats och storhandlade därefter julmaten. Tvånget som åtminstone Sara känner hemma i Hässelby att allt ska vara jättejätteklart på julaftonsmorgonen infann sig inte - vi skulle ju fira i två dagar. På kvällen klädde vi musse pigg-julgranen - utan Piff och Puff dock.

Julaftonen avfirades med paket på morgonen och innan lunch, som bestod av ett någorlunda svenskt julbord. Trots att Sara proklamerat att hon minsann inte skulle ha någon svensk julmat bevekades hon av Andreas argument att till en julsnaps (som vi fick direktimporterad från Sverige) vore det ju faktiskt gott med sill... Så iväg till IKEA tidigare i veckan för att plocka det som eventuellt fanns kvar i sillkylen. Några köttbullar, rödkålsburkar och lingonsylt slank visst ner i kassen också. Gravlax fanns faktiskt - riktigt god dessutom - på vår Ralphs.

Efter jullunchen päste de vuxna i soffan medan barnen lekte med första dagens julklappar. Vi tittade också på Rudolph the Rednosed Reindeer, som är en klassisk amerikansk juldocksfilm. Tyvärr missade vi ABCs Disneyparad på morgonen; det hade antagligen varit rätt nära svenska Kalle. Sedan var det dags att äta igen - det var ju julafton för tusan! Vi körde stek med sås, cranberrychutney, yamspuré, brysselkål och potatis. Pumpkin Pie till efterrätt. Rätt amerikanskt, och himla gott.

Innan Cilla gick och lade sig på kvällen, gick vi ut och strödde Magic Reindeerfood på gräsmattan. Fodret bestod av havregryn och rött glitter. Det gjorde verkan eftersom barnens strumpor nästa morgon var fyllda med småprylar och varsin bok och miniatyrdocka från American Girl Store väntade på Cilla och Alice. Lyckan var fullkomlig!

Den obligatoriska juldagspromenaden skulle gå till vårt älskade Mother's beach. Det duggade lite när vi gick iväg, men vaddå, här kommer de svenske med buller och bång - det finns inget dåligt väder etc... Väl nere vid stranden blåste det småspik och regnade på tvären. Cheesecake Factory var juldagsstängt och lekplatsen var inte lockande i ruskvädret. Så hem igen med Radioflyern på släp och stoppa plaskvåta barn i varmt bad.

Ruskväder går dock bra ihop med bilåkande, så vi lastade turistbussen och begav oss mot downtown. Via sightseeing i bl.a. Chinatown och Hollywood Boulevard tog vi oss tillbaka hem för att tillaga och avnjuta vår Seabass (havsaborre). Tillagar man den i ugn med bara olivolja och salt blir den väldigt mild och kan med en bechamelsås, potatis och gröna ärtor lätt klå lutfisken i smak- och framförallt konsistensupplevelse.

Nu är julen avfirad och Andreas och jag ska imorgon bege oss till Palm Springs för att fira på egen hand. Barnen och farmor och farfar får husera här i L.A. innan vi återses på måndag för att förbereda nyår. God fortsättning till er alla!