I väntans tider

Ligger bloggen nere?, kanske ni undrar, med tanke på att inget skrivits på flera dagar. Nej då, ingen fara, men det har varit fokus på lite annat, bara. I morgon kväll kommer Bjessmos på besök. Det innebär att vi ska försöka återställa lägenheten från en ettåringssäkrad, närmast barrikaderad, bunkerliknande värld till den tjusiga glamourbostad för det fina folket som den ursprungligen är byggd som och möblerad för.

     Det är inte lätt - särskilt inte som ettåringen alltjämt bor här och tycker att det är jättespännande med alla roliga vaser, barstolar i smide, broderade kuddar och andra ömtåliga prydnadsföremål som plötsligt uppenbarar sig i perfekt bank-, pet-, drag- och klätterhöjd. Så nu springer den vältränade pappan omkring och slår nya personliga rekord på korta sträckor flera gånger varje dag... (Alice gör också "rekord": en dag när vi kom hem var det jätteviktigt att hon skulle få göra "rekordet". Hon sa det flera gånger i bilen och i trappan på väg upp till lägenheten. "Javisst, gör det du", sa jag, som inte hade en aning om vad hon pratade om, samtidigt som jag slog koden till vår lägenhetsdörr, öppnade och gick in. En storgråtande Alice skrek då att det var ju hon som skulle göra rekordet! Rekordet = koden... Dumma pappa!)

     Det ska bli superkul med besök! Även om vi inte längtar hem i bemärkelsen hem till hus, tunnelbana, dagislämning, bävernylonoveraller, isskrapning, mörker m.m. är det klart att vi saknar vänner och familj! Vi har Lundströms på mindre än två timmars bilresa härifrån - vi ska träffa dem till helgen. Men det blir ändå inte så ofta - inte dagligen eller ens varje vecka. Sedan har vi träffat trevliga människor här och vi har ju svenska skolan varje tisdag, så visst klarar vi oss. Men det hindrar inte att saknaden är stor efter nära och kära hemmavid!

     Så när Bjessmos landar i morgon kväll blir det fest! Även om Murphy har sett till att vädret håller på att slå om till höst lagom till att de kommer, så att de kanske inte får uppleva det underbara klimat som har regerat här sedan vi kom hit. Man kan inte få allt! Jo, vissa kan nog det, särskilt i den här staden - men alla kan inte få allt.

     Apropå det sista, om att alla inte kan få allt och att klimatet är som det är, med allt vad det innebär, hoppas jag att ni som är hemma och har möjlighet att se Göran Rosenbergs dokumentärserie i TV4 om vart USA är på väg tar chansen och gör det (första avsnittet gick väl i går, tror jag)! Jag får hålla till godo med hans artiklar på www.dn.se. Läs dem! Personligen tycker jag att Rosenberg är helt lysande. Kunnig, analytisk, ifrågasättande och underhållande, utan att vara självgod och utan att försöka vara rolig. Fler sådana journalister, tack! (Om ni orkar kan ni ju också gå in på http://www.rosenberg.se/artiklar.htm och t.ex. läsa hans artikel om finansiella bubblor. Från i mars i år - han får börja skriva på engelska och publicera sig i USA tror jag bestämt...)