The Eagle has landed!

Så var de äntligen här - hela familjen Bjessmo! De är rejält trötta... En lång flygresa, en lång väntan på att komma ut ur flygplatsen, en lång väntan på att hitta rätt hyrbil och en lååååång dag i dag (fredag) har tagit ut sin rätt. Och vilken dag i dag! Vi började med långsam frukost och följde upp med en morgonpromenad till stranden. Efter att ha jagat lite vågor och vissa barn blivit lite blötare än andra gick vi så sakteliga hemåt, i jakt på mera kaffe till de vuxna.

     Men strandbesöket gav mersmak! Så efter kaffet gick vi tillbaks till stranden, nu utrustade med badkläder, beach-volleyboll och magsurfbrädor. Och plums i drickat, som håller ca 20 grader - fullt badbart.

     Vågorna var mäktiga i dag, med rätt kraftigt sug. Framför allt hade de kraft! I sin strävan att hitta den perfekta vågen (vi talar magsurfbrädsurfing, så det är inget avancerat) går man utåt och spejar mot vågorna lite längre ut, för att se om de reser sig på rätt ställe och på rätt sätt. Då är det faktiskt lätt att inte vara beredd på den våg som plötsligt reser sig som en smärre vägg framför en och som bryter rakt i ansiktet på en. Första gången det hände mig i dag kändes det som att göra ansiktsplask från enmeterssvikten, ungefär. Inte skönt. Ännu mindre skönt var det den andra gången, när en våg slungade omkull mig och verkade ha som sin uppfattning att jag skulle tillbaka upp på stranden igen, åkandes under surfingbrädan.

     Men skam den som ger sig! Så ut igen, med mer energi i paddeltagen så att jag kom över de brytande vågorna. Sedan kunde jag ligga och vänta på Vågen. Den kom! Och jag kom upp på kammen alldeles perfekt och surfade helt lysande (fortfarande på magen) hela vägen in. Wow! Vilken kick! Ut igen! Yiihaa!

     Men som ni förstår gick det inte lika perfekt andra gången... Vågen som reste sig denna gång var större. Om det bara var det vet jag inte, men jag fick inte till balansen riktigt. Jag låg inte perfekt uppe på kammen, som man ska göra för att kunna följa toppen av vågen hela vägen in till stranden. I stället gled jag ned över kammen, framför vågen, precis när den bröt, så vågen skickade mig som en torped rätt ner i botten, körde runt mig som i en mixer och lämnade sedan över till kompisen strax bakom att mangla på lite till. Tjong i medaljongen! Badvakten i tornet 100 meter bort kom släntrande över och uttryckte som sin önskan att vi skulle bada lite närmare hans torn i fortsättningen... Sicken en, va! Bara för att man passerat 40, så tror dom att man inte kan simma...

     Efter detta äventyr i bukten vidtog lite stilla fotboll på stranden, hemgång och softande i soffan. Och mer kaffe! Sedan drog vi med familjen Bjessmo till The Grove, käkade på The Cheescake Factory och skickade in alla tjejerna i American Girl-affären. Under tiden hade Jesper uppvisning på torget i konsten att konstant vara på vippen att tappa balansen utan att göra det - fullt i klass med Robert Gustafsson! Jag borde ha haft en hatt och gått runt och tagit upp allmosor, för han lockade fram många o-anden och a-anden och de obligatoriska "Oh, he´s so cute!", "I just love him" och "Look at him - he´s adorable!"

     På vägen hem tog vi en omväg via Beverly Hills och Santa Monica, för att Bjessmos skulle få se lite skojigheter by night. Men vid det dagset var hela familjen i princip i koma, så jag tror inte de såg något alls, faktiskt. Nya tag i morgon! Då strålar vi samman med familjen Lundström i Anaheim för en heldag på Disneyland. "Åhh, äntligen ska jag få träffa Belle!" utbrast Cecilia, när det gick upp för henne att vi faktiskt ska dit. Själv får jag väl spela rollen som odjuret, som vanligt...