Och hur ser naturen ut - egentligen?

Jag kom just på att jag har glömt att berätta om en av höjdpunkterna under förra helgens långresa. En höjdpunkt som inte var det minsta väntad. På Pier 39 i Fishermans Wharf i San Francisco låg det - ett fotogalleri. Av okänd anledning släntrade vi in i galleriet och möttes av de mest fantastiska fotografier man kan föreställa sig. Eller rättare - som man aldrig för sitt liv kan föreställa sig.

     Efter att ha stått med vidöppen mun inför några av fotografierna lyckades jag till slut säga till guiden därinne att fotografierna var som tavlor och att det kändes som att fotografen målade med färger och ljus. Då säger pretto-guiden: "Yes, and you know what? Photography actually means just that, to paint with light!". Men vad fint då - det förhöjde ju upplevelsen, tack så mycket, tänkte jag och sa inte - det är säkert, jag sa det inte! - "Actually, dear, it means to write with light.". Någon måtta får det vara.

     I stället ignorerade jag guiden och koncentrerade mig på tavlorna/fotografierna. Till skillnad från mina bilder tålde dessa att förstoras upp till kolossalformat. Inte bara tålde, de blev helt fantastiska. I den svindyra presentboken blev det inte riktigt samma sak, så jag lät den ligga. Jag köpte inte heller något inramat fotografi för 500 dollar och uppåt... Jag bara tittade på fotografierna.

     Eftersom de ändå satt där läste jag även på de små informationstavlorna om vad fotografen använder för inställningar och filter. Utöver det alldeles nödvändiga polarisationsfiltret använder han inga filter över huvud taget. Det känns obegripligt när man ser hans bilder. Men säger han det, så. Han har givetvis en monsterkamera, med svindyr optik. Men han är väldigt sparsam med olika brännvidder, oftast använder han ett normalobjektiv på 150 mm. Han kör mest med dagsljusfilm, ofta med ISO 100, som alltså inte är ljuskänslig, men som i gengäld ger möjlighet till skarpa bilder. Han använder ofta bisarrt liten bländaröppning, ibland ända ned till f/64. Sådana bländaröppningar finns normalt inte på en vanlig kamera, så det säger en del om prisnivån på hans.

     Den som har fotograferat en del inser nu att med de inställningar som redovisats ovan måste fotografen använda långa slutartider, för att det över huvud taget ska komma in något ljus i kameran (visste ni förresten att "kamera" betyder ... nej, glöm det!) och för att filmen ska bli tillräckligt exponerad. Mhm, den kortaste slutartid jag kunde läsa mig till var fyra sekunder. Då hade han ändå fotograferat en mås som satt på ett stenblock - en väldresserad pippi, får man tillstå. Ofta låg han på runt 10-20 sekunder och ibland uppemot 45 sekunder.

     Nu har ni orkat läsa ända hit. Då får ni belöningen: fotografens namn och en gyllene länk. Fotografen heter Rodney Lough Jr och har en egen hemsida, http://www.rodneyloughjr.com. Gå dit, peka på Online Gallery, klicka på Photo Art Collections, klicka på Panoramas och sedan på någon av bilderna. Tar ni "Pondering the Pond - Pano"  får ni se måsen! "Mossbrae Falls", "The Monument Valley" och "The Wave" är några av mina favoriter.

     Alltså, vår egen Claes Grundsten i all ära, eller varför inte Mattias Klum - men de fotograferar världen som den faktiskt ser ut, om även på ett helt fantastiskt sätt. Den här killen däremot, han fotograferar världen som den inte ser ut, i vart fall inte för det mänskliga ögat. Han målar tavlor - med kamerans hjälp.