fredag 20 februari 2009

RAMBO

Ni som har följt bloggen vet att Andreas de senaste månaderna har haft ett enda mål i sikte: att springa engelska milen på under 6 minuter. Alla frågar sig samma sak: kommer han någonsin att göra det? Säger inte hans gamla stela kropp ifrån? Borde han inte lägga ner projektet och inse att han han är för gammal för sådana här påfrestningar?
     I dag var det "test out" på Extreme Boot Camp Santa Monica. Testet är trefaldigt: gör så många push-ups du orkar på två minuter, gör så många sit-ups du hinner på två minuter och spring den engelska milen (1 609 m) så fort du kan.
     För sit-ups gäller att medan någon håller i dina fötter ska du med böjda ben göra fulla sit-ups så att ryggen är vinkelrät mot marken. Vill du ta paus gör du det i upprätt läge, utan att hålla i något. För push-ups gäller att du har händerna bredare isär än axelbrett, ungefär i brösthöjd och att du har spikrak kropp och går hela vägen ner och hela vägen upp. Vill du ta paus gör du det i översta läget, utan att sätta i något knä. För milen gäller bara att springa så fort du orkar.
     OK, här kommer ett modigt avslöjande. Andreas gör 35 regelrätta push-ups på två minuter. I september gjorde han knappt 10. Andreas gör 55 regelrätta sit-ups på två minuter. I september gjorde han knappt 20. Andreas väger i dag under 75 kg - det har han inte gjort på över 15 år. Andreas har i dag 10 % kroppsfett och ett BMI på 22,4. Frågan är om han någonsin har haft sådana låga värden.
     Men milen då? För att öka trycket på sig själv och verkligen tvinga sig själv att ge allt har Andreas de senaste veckorna sagt till alla bootcampare att han siktar på en sluttid på 5.55. Vid startlinjen dyker det så upp en kille - vi kan kalla honom Brady, eftersom han heter så - som säger att han siktar på 5.30. Den ultimata haren! På test out day! Strategin för loppet blev nu enkel: ta rygg på Brady, häng på så länge det går och spring som du aldrig har sprungit förut! "Run, Forrest, run!".
     Brady sprang i mål efter 5.43 och Andreas bara 9 sekunder senare. Andreas sprang milen på 5.52!!! Det är en halv minut snabbare än i september. Denna ansträngning gav blodsmak, våldsamt hävande bröstkorg med kraftiga smärtor i luftrören och näst intill obrukbara ben. Och lämnade en helt oslagbar känsla av stolthet efter sig. We did it! , som Dora och hennes kompisar brukar sjunga när de har klarat alla prövningar och nått sitt mål.
     För sin ansträngning inte bara i dag utan under hela boot camp de gångna månaderna belönades Andreas med "the distinction of: RAMBO".
     Ja, Andreas är stolt! Men inte nöjd. Utmaningen har bara börjat. Paolo Roberto gör något som han kallar "den flygande italienaren", där han trycker ifrån i sina push-ups så att han lämnar marken och klappar både händer och fötter innan han landar och gör nästa. Det kan Andreas inte göra. Men han ska!

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag lyfter på hatten!
/Cecilia