Dröm och verklighet

När Sara fick sitt uppdrag i Los Angeles försökte Andreas med alla argument som han kunde hitta på få till det så att familjen stannade hela februari månad ut. Det var oerhört viktigt, av en hel radda olika anledningar. Anledningarna var egentligen tre, alla baserade på någon form av dröm.

1. Vi skulle ut på vägarna i främst Kalifornien och bo i husbil och därigenom förverkliga en gammal dröm att upptäcka USA med bil.
   
2. Vi skulle vara i Los Angeles över Oscarsgalan, för att om möjligt slinka in på evenemanget eller i vart fall vara där - på Hollywood Boulevard vid the Kodak Theatre - för att därigenom "live the dream" och på plats uppleva drömfabrikens främsta årliga skådespel.
3. Andreas såg för sin inre syn hur han sprang L.A. Marathon den 1 mars i strålande sol.

Hur blev det då? I verkligheten?

     Tja, i ursprungskalkylen ingick inte att Cecilia och Alice skulle gå i amerikanska skolor. Men när de nu gör det och det är så himla häftigt ger vi oss inte på något nomadliv. Simple as that!

     Oscarsgalan är i morgon kväll. I morgon bitti åker vi dock till San Francisco, för att Sara ska arbeta där i två dagar och vi andra vill se mer av staden. Vi kanske kollar på Oscarsgalan på TV på hotellet...

     Och Andreas har sedan ankomsten till L.A. sprungit som längst 10 km. En gång. Han har förvisso också sprungit 5 km. En gång. Andreas är f.n. något slags medeldistansare och skulle skada sig allvarligt i ligament och allt möjligt om han plötsligt sprang 42 km på asfalt. Så det blir inget med det.

     Snopet? Nej, inte det minsta. Bara ett bevis på hur svårt det är att föreställa sig hur saker och ting kommer att bli, i en okänd framtid på en okänd plats. Och ett bevis på hur verkligheten skiljer sig från drömmen.

     Så våra drömmar har inte slagit in. Men i stället har vi fått upplevelser och erfarenheter som vi aldrig hade kunnat drömma om!