Mötas och skiljas är livets gång

Den här veckan har vi ägnat åt att ta farväl. Och missförstå oss inte, det är många saker som vi ser fram emot hemma i Sverige. Vi ser fram emot att få träffa alla våra vänner och bekanta igen, att börja jobba igen (Andreas), att få återvända till Regeringskansliet (Sara) att få åka skridskor och skidor och så småningom båt på Mälarens vatten - bara några av ljuspunkterna som väntar oss i Sverige.

       Men för varje farväl vi sagt har avskedet känts tyngre och tyngre. Farväl, Svenska Skolan med fröknar och kompisar - du har varit en fast och positiv punkt varje vecka med gott fika och god gemenskap. Farväl, Grand View Boulevard, Mrs Tokofsky, Miss Lilly och alla Alices klasskompisar - visst var det mysigt att fika kakor och juice i torsdags? Tack för alla kunskaper, nya sånger och alla fina presenter och ord som ni skickat med Alice! Farväl, Coeur D'alene, Mrs Mackavoy, Mr Clarence och alla Cecilias klasskompisar - vilken recess ni fick i fredags med rosentårta och juice samt Cecilia i Belle-klänning! Tack för allt ni gett Cecilia - alla erfarenheter, självkänsla, det nya språket och fina ord, teckningar och minnen! Farväl, kollegorna på Svenska Generalkonsultatet! Vi håller kontakten på facebook!

     Farväl, Mother's Beach, du härliga lekplats för barn i alla åldrar. Det har inte blivit så frekventa besök på sistone, men du finns för alltid i våra hjärtan som vårt förlängda vardagsrum under den första månaden här. Farväl, Jespers lekplats! Goda kakor och klätterlockande lekställning för alla barnen har du varit. Farväl, the Grove, American Girl Store, Apple Store och Pottery Barn Kids - du har varit en utmärkt lek- och drömplats för både små och stora Modigs. Farväl, vårt Ralphs, med de dignande frukt- och grönsaksdiskarna och med allt onyttigare mat ju längre tiden lidit;-). Farväl, kära Suzuki XL7, om du bara inte varit okänd i Sverige och om vi hade varit här lite längre så hade jag inte tvekat en sekund om att du fått följa med mig hem. Nu såldes du istället i fredags för att rulla vidare någonstans i USA.

     Farväl, familjerna Hovlin och Wiberg - nya vänner för både barn och vuxna! Vi är glada för vår vänskap och tacksamma för de fina presenterna vi fick vid middagen igår kväll. Tack också för att herrarna delade Andreas kärlek till stranden, och försedda med bruna papperspåsar som skvalpade betänkligt gick för att filosofera om livet med sand mellan tårna och solen i ögonen. 

      Farväl, du sommarljumma värme och blåa himmel. Farväl, ni betongmotorvägar som fört oss på så många äventyr och ni palmer som vajar så oberört i den oftast så lätta vinden. Farväl, du milslånga sandstrand, Stilla havets vågor och den horisont som skänker ro för själen. 

     Farväl, Los Angeles, du komplexa, mångfacetterade och fascinerande metropol med alla dina olika stadsbildningar med varierande ansikten. Du har karvat ur en ganska så stor del av våra hjärtan. Så vi får ta fasta på den andra raden i sången, vars första rad är rubrik för det här inlägget: skiljas och mötas är hoppets sång...