Saker jag kommer att sakna, #6

I Los Angeles åker alla bil. Det gäller även givetvis även alla skolbarn, som blir skjutsade till skolan av sina föräldrar eller nannys. Det är därför en faslig massa bilar som ska åka in på de ofta trånga gatorna där skolorna ligger. Man skulle kunna tänka sig att det därmed uppstår ett osannolikt kaos av bilar som står parkerade huller om buller och bilar som gör u-svängar och bilar som försöker hitta parkeringsplatser. Men icke!

     Förklaringen heter "drop off zone", en mycket enkel lösning på ett vardagsproblem. Ett antal orange plastkoner ställs ut i gatan så att det bildas ett slags VIP-fil precis vid grinden in till skolan. De som ska lämna barn vid skolan kör helt enkelt in i drop off zone, stannar så långt fram som möjligt och spänner loss barnet, som sitter i barnstol i framsätet med kläder och skolväska i ordning. En volontär - vanligtvis en förälder till ett barn i skolan - öppnar bildörren och hjälper barnet ut och säkerställer att barnet kommer in på skolområdet.

     Barnet klarar normalt självt att ta sig till sitt klassrum eller den plats där eleverna ska samlas. Det gäller även för eleverna i pre-K, som alltså är fyra år. Skulle barnet vid något tillfälle anse sig inte klara detta hjälper volontären till, normalt genom att be någon annan vuxen eller äldre elev att lotsa barnet rätt.

     För den som lämnar barnet underlättar systemet med drop off zone lämningen alldeles oerhört och bidrar därmed till att lindra vardagsstressen. För skolan och allas säkerhet är det också bra. Något liknande system finns dock inte vid vår förskola hemma i Hässelby. Att försöka skapa något sådant vore givetvis en tanke, men jag undrar om det inte är alltför politiskt inkorrekt - i ekofundamentalismens tidevarv är det snarare "vandrande skolbussar" som gäller.

     Så "drop off zone" kommer jag att sakna när jag kommer hem!