Röd sol

Det brinner i Los Angeles igen. Den här gången är det värre än någonsin. Som framgår av även svenska nyheter har hundratals hem brunnit upp. Rik som fattig har drabbats av de urskiljningslösa lågorna, som slukat såväl mobil homes som mångmiljonsvillor.

     Bränderna orsakar en kraftigt försämrad luftkvalitet. Det märks inte minst genom de askflagor som flyger omkring även här ute vid kusten. Efter att Andreas nya mp3-spelare legat kvar en kvart eller så efter morgontidningsläsningen (vi är numera prenumeranter på LA-times) på balkongen var den täckt med svarta och gråvita partiklar. Så bra då att hela familjen varit ute på morgonträning just idag - inte. Inte bra, alltså, för tränade gjorde både Andreas och tjejerna i omgångar, med mamma som vallade de senare.

     En annan effekt av brandröken är den röda solen. När vi igår åkte till Manhattan Beach för att titta på solnedgången och folklivet vid piren insåg vi snart att luften närmast horisonten var täckt av rök. Den sol vi såg var lika eldröd som lågorna.

     I dag styrde vi söderut, mot vad som såg ut som en stor brungråröd vägg av brandrök. Vårt mål var kusten, närmare bestämt Long Beach, och Aquarium of the Pacific . Ett häftigt ställe, med informativa utställningar som berättar om Stilla havet och dess invånare. Många interaktiva moment, t.ex. klappa rockor, klappa sjöstjärnor och havsanemoner, klappa ormar och mata papegojor. Sådana aktiviter är väl främst tänkta att roa barnen. I vår familj bangades dock de flesta aktiviteter av döttrarna (Jesper släpper vi inte lös på några levande varelser) , ja, utom att bli kramad av den rocka i plysch som gick omkring på två ben i den stora entréhallen - en mutation till följd av övergödning och försurning?

     Namnet Modig fick idag hedras av den enda i familjen som inte är född, utan bara ingift, i namnet (det fakumet är annars mitt standardssvar när jag får någon käck kommentar om vad jag har att leva upp till). Tyvärr hade Andreas med fågelfobin försvunnit med kameran när jag stod där med en papegoja på vardera handen och en på axeln.

     Häftiga djur finns det iallafall på den här planeten och visst får man sig en tankeställare när man ser utställningen om vad människans nycker ställer till med för ekobalansen. Extra skrämmande då när det sker mot bakgrund av en rökgrå himmel... Sen sätter man sig iallafall i bilen, ger sig ut på motorvägarna med alla andra och undrar hur sjutton den livsstilsförändring som är nödvändig enligt många bedömare för att klara hållbarhetsvillkoret ska kunna komma till stånd.