NHL-hockey i the Staples Center

Vi var på NHL-hockey i lördags. I Los Angeles Kings fantastiska arena, the Staples Center, såg vi hemmalaget ta emot New Jersey Devils. Kom i håg avstånden i detta land: NJD måste flyga i över fem timmar för att ta sig hit till L.A. och måste sedan anpassa sig till en tidszon som ligger tre timmar efter deras egen. Matchens tredje period började för det lagets spelare alltså runt kl. 01.30, enligt den tid som deras kroppar normalt är anpassade efter. Det måste slita något fruktansvärt!

     Någon jet lag eller nattfrossa märktes dock inte hos gästerna, som i stället sopade banan med ungdomslaget L.A. Kings och visade hur man vispar in fem puckar i mål utan ansträngning. Första power play för gästerna var över efter tre sekunder och det andra efter fem sekunder - längre tid behövdes inte för att göra mål på hemmalaget. Kings lyckades slita sig till ett tröstmål, men fick spela av de sista 5-10 minuterna inför en allt mer glest befolkad arena - folk tröttnade och gick hem, helt enkelt.

     Förutom den trista hockeyn var det en upplevelse att vara där! Komplett med hockeyorgel, trådsmala modelliknande tjejer med magen bar åkandes på skridskor ungefär som Bambi, gigantiska ölglas och pop corn-hinkar i näven på nästintill varje åskådare, för spelet helt onödiga pauser på grund av tevemediets krav på reklamavbrott, larviga publiktävlingar i dessa pauser samt det tydligen obligatoriska slagsmålet mellan några spelare med kastade handskar i slutet av tredje perioden.

     Själv kom jag på en lysande idé, eller om det var tvärtom: så fort ett sånt där töntigt slagsmål utbryter släcker man ner hela arenan. Man är som förblindad av det starka ljus som lyste alldeles dessförinnan, så om ljusen släcks ser man precis ingenting - inte en chans att någon kan fortsätta slåss då. Dessutom blir det inga tevebilder som kan vevas i repris och slow motion i all evighet i något slags våldsfascination, som tevekommentatorerna givetvis absolut tar avstånd i från.

     Annars var det bestående intrycket att publiken verkade helt ointresserad av själva idrotten och av att stödja sina lag. Inte ens när Kings låg under med 0-3 och öste på framåt för en reducering hördes några hejarop, ramsor eller sånger. Inte undra på att de behöver sina hockeyorglar!

     Ett annat bestående intryck från kvällen återkommer vi till i ett senare inlägg. Spännande!