Celebrations time, come on!

Men ursäkta, nu har vi hamnat efter igen. Vi har besök från Sollefteå och inte kunde vi väl ana att de hade sådant tempo i kroppen i det innersta av Ångermanland. Vi hinner knappt hålla jämna steg med besökarna från urskogen i flängandet mellan Kristallkyrkan i Garden Grove i söndags, helt andra sorters tempel i Las Vegas under veckan, spökstäder i öknen, sportpalats i form av NHL-hockey i the Staples Center i downtown Los Angeles i går kväll och 2 ggr strandliv vid Venice Beach i dag.

     I morgon väntar bilutflykt längs Pacific Coast Highway till Santa Barbara, men då får vi "locals" vackert återgå till vardagen, med morgonträning, skola och arbete. Det ska bli skönt att vila upp sig!

     Men i dag var det helg och högtidsdag, och Sara och jag gavs möjlighet att på tu man hand ge oss i väg ut och göra något för oss själva. Härligt! Men vad var det för en högtidsdag, kanske ni undrar. Åhh, inget annat än vår bröllopsdag - den 17:e i ordningen, själva bröllopsdagen oräknad. Vi har väl inte fullt ut anammat "Yes, dear!"-principen (se inlägg den 10 november 2008) ännu, men arbetar på det och har i alla fall kommit en bit på väg.

     Att sammanfatta 17 års äktenskap på en blogg skulle ta alldeles för mycket plats och är väl egentligen inte intressant för några andra än oss själva, så det låter vi bli. Vi kan bara konstatera att egentligen ingenting har blivit som vi föreställde oss, men att det har blivit bra ändå. "En får va gla att en ble som en ble, när en ente ble som en sulle", som en kär vän en gång så vackert uttryckte sig.

     Vi firade av oss själva på en av de mera "hajpade" krogarna här i Marina Del Rey - the Warehouse Restaurant ("Southern California's Most Celebrated Waterfront Eatery"), där vi utöver bubbeldricka avnjöt sniglar, skaldjursravioli, hawaiiansk kyckling med jätteräkor och krabbfylld lax med hummersås... Mmm, det var smarrigt!

     Och vet ni vad? Värmen har återvänt till L.A. - i dag har vi haft en bit över 20 grader i skuggan och temperaturen är stadigt på uppåtgående - så vi kunde sitta ute, på restaurangens veranda, med utsikt över de stilla knirkande båtarna i marinan och med en gigantisk och nästan gyllengul månskiva hängande över det spegelblanka vattnet. ("Vinden har somnat i båtarnas segel; ut över Marina Del Reys spegel tonerna ila, måsarna vila - tysta i månens ljus", som ju redan Evert Taube diktade när han var här, eller hur det nu var.) Det var första gången vi kunnat fira vår bröllopsdag i skön värme utomhus - kan det månne bli repriser i framtiden?

     Vi återkommer med reportage om Las Vegas, om spökstaden Calico (frågan är vilken av de nämnda städerna som är mest spöklik), om NHL-hockeyn m.m. framöver.