Det är det jag alltid trott - motion är inte nyttigt!

Skrev ju för några veckor sedan om mitt besök i pilatesstudion och mina ambitioner att komma igång med träningen. Någon nyfiken själ undrar kanske hur det går med upprätthållandet av disciplinen. Jo, då! Jag har kommit igång bra med yoga och med - hör och häpna - personlig tränare på gymmet tvärs över jobbgatan. 

För dig som inte provat yoga (och som är lagd åt det förutsättningslöst nyfikna hållet; Andreas hävdar bestämt, utan att ha provat, att yoga minsann inte är något för honom och att jag måste hitta någon aerobisk träning) kan jag bara säga att det är värt minst ett försök. Jag har på nästan ingen tid alls blivit beroende av den träning i balans, stretch och kroppsmedvetenhet som yogan erbjuder. De två gånger som jag provat tidigare har instruktören på sedvanligt gympainstruktörssätt gjort övningarna själv samtidigt som hon instruerat. Tack vare tips från min kollega Karin har jag nu hittat en studio där instruktörerna för det första ger muntliga instruktioner, men istället för att försöka få sin egen träning avklarad på arbetstid går de för det andra runt och korrigerar alla yogis-wannabees via handpåläggning. Och då fattar man plötsligt - "jaha, var det så här downward-facing-dog skulle göras; tänk, trodde aldrig att jag kunde sträcka så mycket!". Dessutom får man faktiskt viss aerobisk träning (hör du det, Andreas!) genom ansträngingarna som får pulsen att öka och ligga högt under hyfsat långa perioder, åtminstone på det här soffmonstret.

Personlig tränare då, vad har hon nu fått för sig? Tja, ända sedan jag började planera för denna vistelse har jag funderat över hur jag skulle kunna cykla som träning (pga en strulande fot vill jag inte promenera/springa alltför mycket). Plan A: cykla till jobbet. Det finns ingen dusch på jobbet och det är 14 km:s uppförsbacke dit. Plan B: cykla på fritiden. Misslyckat cykelinköp=tappad lust. Plan C: köpa en motionscykel för att dra igång hemma samtidigt som Andreas körde sina morgonpass. Men vad köpa, och var få plats med en sån otymplig och ful möbel i denna estetiskt rena och vilsamma lägenhet? 

Lösningen: istället för en vara köper jag en tjänst, tänkte jag, yrkesskadad av mina studier i tjänsteinnovationspolitik. Sålunda gick jag till gymmet tvärs över gatan, efter att mina kollegor upplyst mig om att det inte alls behövde bli så kostsamt som jag föreställt mig. Där finns ju motionscyklar och spinningklasser, tänkte jag. Dag 1 blev jag medlem, och bokade tid för en genomgång av mitt träningsupplägg till dag 2 (det kan ju vara bra att få en genomgång av maskinerna typ). Dag 2 tog en mycket sympatisk Paul emot och utan att jag riktigt visste hur det gick till så hade jag köpt ett personligt träningsprogram med träning 2*30 minuter i veckan (pulsträning och uppvärmning får man sköta själv inför daten med PT:n). Paul och min designerade PT Antoine (en blandning mellan en amerikansk fotbollsspelare och någon av USA:s sprinterstjärnor typ) har lagt upp vad som känns som ett jättebra program som tar hänsyn till mitt behov av att bygga såväl styrka som balans. Det enda jag ångrar är, lite klyschigt, att jag inte gjort denna investering tidigare! Begreppet Accountability, "att stå till svars inför", är en del i konceptet personlig träning som den här "duktiga flickan" tydligen behöver...

Nåja, allt hade väl varit frid och fröjd om inte... den sedvanliga "nu-ska-jag-komma-igång-och-träna"-dunderförkylningen hade dykt upp i fredags. Så nu ligger jag här i sängen och jobbar (tur att jag har mycket att läsa in fortfarande) och sover om vartannat. På torsdag ska jag dock träffa Antoine har jag tänkt, för att prata om hur jag ska göra i framtiden för att hålla mig frisk när jag väl börjar träna. Förhoppningsvis klarar jag några asanas på kvällen oxå. Savasana/Dödsstilla borde vara något jag kan träna på...