På amerikanskt manér måste härligheten visas upp och det gör man i en sprakande parad. På Cecilias skola samlades alla vid löparbanorna, sedan drogs ljudanläggningen på med dansmusik och så satte det igång! En klass i taget släpptes ut på löparbanan, tillsammans med sin givetvis utklädda lärare, och så presenterades klassen och läraren över högtaleriet av en skolpersonal iförd pumpadräkt. Och så jublade alla föräldrar och syskon och kompisar och anställda och alla andra. Det var världens drag! Ungefär som en OS-invigning, bara lite mindre till formatet.
Cecilia var så stolt, så stolt, där hon skred fram som prinsessan Belle med guldgul klänning, guldgult diadem, guldgula handskar och guldgula skor. Skorna var av modell flip-flop med lite klack och bidrog säkert till den skridande gången...
På aftonen tände vi vår egenhändigt tillverkade Jack O'Lantern på balkongbordet och hade egentligen inga planer alls för resten av kvällen. Men Andreas fick vid svenska skolan i tisdags tips om ett hus på en gata, som skulle vara rätt extremt utsmyckat vid Halloween. Suget efter att få se det på kvällen på själva Halloween blev för starkt, så en övertalningskampanj om att åka en sväng inleddes. Tjejerna vägrade - de ville inte ut och åka, de ville inte se något läskigt och de ville absolut inte se det där hemska huset. Motförslaget blev att de skulle ta på sig nattlinnen, ta med sig sina gosedjur, ta på sig sina hörlurar och köra sagor på mp3-spelarna och ta med sig var sin sagobok på svenska och inte titta ut genom rutorna alls. Det tyckte de lät jättemysigt, så det ville de göra!
Efter att ha fått allt på plats kom vi iväg och styrde mot det omtalade huset. Och vilket hus... Det går inte att beskriva! Runt huset har de byggt en kyrkogård med gravstenar, stenkistor med locken på glänt, halvruttna lik, rasslande skelett, piratspöken och allt man kan tänka sig eller inte vill tänka sig. Allt upplyst av blått, grönt, grått, silvrigt, lila och med rök som vällde fram över kyrkogården och slingrade sig mellan gravstenarna. Åskdunder fanns givetvis och stroboskopbelysning uppe i träden, där det även klättrade en gigantisk, svart spindel. En helt vidrig tortyrkammare var uppbyggd på garageuppfarten, med rester av dem som utsatts för tekniken för länge sedan, för inte så länge sedan och alldeles nyss... Utanför kyrkogårdens rostiga och gistna staket löpte en lång kö av människor som några i taget släpptes in i den dödens och skräckens labyrint som husägarna hade byggt upp INNE i huset! Helt makalöst - de körde alltså en hel skräck-show i sitt eget hus, hela kvällen, för alla som vågade.
Vi vågade inte. I stället seglade vi vidare i folkhavet - det var hundratals, om inte tusentals, människor ute i detta område. Det där huset drar givetvis till sig folk från när och fjärran. Vi gick över en ordentligt upplyst korsning och kom sedan fram till ännu ett spökhus. Som vi stod där och med kraftigt nedsatt mörkerseende försökte titta på en vitaktig spökdocka i mänsklig storlek och en gigantisk, uppstoppad gorilla som satt på alla fyra alldeles vid trädgårdsgången och det strömmade till barn från alla håll som slutligen vågade sig in på trädgårdsgången för att söka sig till det lockande godiset vid entrén KASTADE SIG PLÖTSLIGT GORILLAN FRAM MED ETT VRÅL och spöket började glida längs med trädgårdsgången bland barnen, som skreeeeeeeeeeeeeeeek i högan sky och slängde sig åt alla håll, trillade, kravlade sig upp på fötter och rusade ut på gatan i vild panik, innan de insåg att de blivit utsatta för ett practical joke av kolossalformat och lyckades samla sig såpass att de gick tillbaka till huset och fick sitt godis. J-drar i min lilla låda, vad skraja vi blev.
Men tjejerna då, vad gjorde de ute - de skulle ju sitta i bilen? Jojo - de fick syn på alla enorma mängder godis som fanns inom räckhåll och som tydligen gavs bort till alla barn som vågade sig fram och sa "Trick or treat!" eller "Happy Halloween!" eller både och. Det incitamentet var tillräckligt för att tjejerna skulle ta sig ut ur bilen och utrusta sig med Saras handväska som godissäck för att sedan gå runt i sina nattlinnen och niga och le vid hus efter hus och få godis av det ena spöket efter det andra. Så bygger man mod!
Som avslutning satte vi oss i bilen och åkte till ett helt annat villaområde, där vi parkerade utanför ett hus, som hade två Jack O'Lantern hemskt glimmande på farstubron. Så sa vi till tjejerna att här får ni gå fram och ringa på eller knacka hårt på dörren och se vad som händer... Detta var läskigt! Tjejerna vågade inte riktigt, men smög sig ändå försiktigt närmare dörren. De vände sig om flera gånger och frågade vad som fanns där inne i huset, men vi sa bara att vi inte visste och ni får väl se när de öppnar...
Till slut knackade Sara på dörren och sprang och gömde sig och efter ett par sekunder öppnades dörren ... av ANNA OCH LISA! Tjejernas kompisar från svenska skolan, alltså Saras kollegas, Karins, underbara döttrar. Där blev det lek och stoj resten av kvällen och pappa Andreas bjöds på pilsner och alla var sååå lyckliga.
Bilder från skolparader och hemskheterna under kvällen hittar ni här:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar