Världens bästa ettåring

Hallå - är det någon som har sett min lilla, lilla bebis som var så lätt mot min axel? Den här busiga, underfundiga och charmiga ettåringen som springer och klättrar omkring härhemma - vart kom han ifrån? För ett år sedan kom Jesper till världen och familjen Modig var fullkomnad. Det var det enda ord vi kunde komma på då. Och när vi här i veckan satt och tittade på våra tre barn (vi satt tillsammans i soffan utan att titta på TV eller springa iväg för att "jag ska bara..."; när hände det sist?) som busade och dansade tillsammans, så gjorde sig känslan påmind igen.  

Jespers första födelsedag läggs härmed till handlingarna. Den började mysigt för mamma, Cecilia, Alice och Jesper med småprat och ömhetsbetygelser i föräldrasängen (dit Alice kom vid 4.30-snåret, Jesper vid 5.30 och Cecilia vid 6.30 - men då hade Andreas för länge sedan klivit upp för att göra push-ups och ryck i backe). När Andreas kört hem på mjölksyra och bensin och alla ätit sin frukost var det presentdags. Vilken lycka: en stor plastback med leksaker till Jesper! Där fanns tåg, klossar, bilar, roliga djur, kakburkar med pedagogiska sifferkakor och Tupperwares klassiska plockboll, allt utplockat och utlånat av Jespers fröken Sussie på Svenska skolan. Storasystrarna blev inte lottlösa: igår när Andreas kom hem efter att ha kört mig och Cilla på morgonen möttes han av vår hyresvärdinna Judy med en stor plastback i famnen. "Jag har lite Barbiesaker här som jag skulle vilja ge till flickorna, men jag ville fråga först om det är OK för er." Vad svarar man - nä, tack, vi har tänkt att tiden här i L.A. ska inleda vår antimaterialistiska era!? NOT! Så nu har två nya barbiesar flyttat in, tillsammans med de tidigare befintliga Kensarna (som Alice säger), Öprinsessan och Barbrien (också citat Alice). De nya hade med sig jättefina möbler, kylskåp och en båt i boet, liksom en uppsättning med myskläder för pyjamasparty. Kensarna ser verkligen ut att stortrivas i det utvidgade sällskapet!

Ettårskalas måste man ju ha, och Jespers kalas utvecklade sig till närmast en helkväll. På eftermiddagen kom Anna och Lisa med pappa Erik samt Linn och Ludvig med mamma Anna. Anna och Lisa är döttrar till min kollega Karin, Linn och Ludvig är barn till Niklas, som jobbar på konsulatet. Alla familjerna träffas också numera på Svenska skolan. Ett riktigt tårtkalas måste man ju ha, för att ha något att ställa födelsedagsljuset på. Väl mätta på chokladtårta, muffins, blåbärspaj och fruktsallad drog vi till beachen för bad i de STOOORA vågorna! Som vanligt är det barnen som badar, och som vanligt får de sällskap av det stora badbarnet Andreas. Jesper, jag hoppas att du njöt av att få fira din ettårsdag med bad i Stilla havet! Du njöt iallafall av sanden, som du borrade ner hela ansiktet i. Snäckskal är säkert bra att tugga på, kalkrikt eller nå't. När det började kurra i magen fram mot sextiden, bestämde vi oss för att dra till the Cheesecake Factory allihopa. Där hängde vi sedan länge under gasolvärmarnas strålning och njöt av god mat, glatt umgänge och den härliga lekplatsen alldeles intill . Och gladast av alla var Jesper!