I söndags var alla lite trötta efter lördagen - Cecilia och jag för att vi hade varit på heldagsutflykt till Universal Studios Hollywood och resten av familjen för att de hade farit runt i halva West L.A. och letat vad det nu var. Så då åkte vi på en liten trevlig utflykt till Griffith Park, som ligger utanför norra änden av staden. Det är USA:s största vildmarksstadspark ("municipal park with urban wilderness") och där kan man vandra, hajka, cykla och göra lite allt möjligt. Som alltid finns det också ett "recreation center", vilket innebär att man har byggt basketplaner och tennisbanor och annat som gör sig bra i betong och asfalt.
Men vi siktade in oss på en attraktion byggd redan 1948: Griffith Park & Southern Railroad - en miniatyrjärnväg som sträcker sig en mile (1,6 km) runt ett grönområde och som passerar broar, tunnlar, vilda västern-städer och djurfamiljer och konstigt nog även Snövit och några dvärgar. Hela familjen kunde åka det lilla tåget, som fullastat med folk är så tungt att loket spinner loss vid starten innan de sex drivhjulen får lite fäste och så sakteliga kan börja dra tåget från stationen.
Då gick det undan värre på nästa attraktion: ponnyridning för Cecilia och Alice! Här var det inte som hemma, att barnet får en hjälm och får sitta upp på en sadel och försöka hålla i sig, medan en ansvarig går bredvid ponny och barn och håller ordning på hela ekipaget. Nej, inga hjälmar, däremot spändes barnen fast i sadeln med remmar och så kunde ponnysarna bara ta sig fram i särskilda banor/fållor, ungefär som en båt i flumeride på Liseberg. Men de satte direkt iväg i trav, så det var spännande! Cecilia sa efteråt att hon tyckte det var jättekul, men när hon for förbi mig där jag stod med Jesper såg hon ut som att hon helst ville få stopp på hästkraken och hoppa av.
Efter dessa äventyr skulle vi avsluta besöket med en tur till observatoriet högre upp i parken, för att kanske kolla på planetariet eller kanske till och med kika i teleskopen. Men vi är som bekant inte ensamma i den här staden... Så efter att ha konstaterat att vi inte skulle få någon parkering i närheten av observatoriet och beslutat oss för att inte vilja gå upp från en lägre belägen parkering (det är brant) bestämde vi oss för att åka hem igen.
Att åka hem är man dock inte heller ensam om att göra i den här staden, så det tog oss över två timmar - vi blev till slut tvungna att stanna och äta på restaurang för att klara oss hela vägen!
Lite bilder hittar ni på http://picasaweb.google.com/sara.modig/GriffithPark23November#
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar