Det var ett kalas, det!

I går var det födelsedagskalas för en av Cecilias klasskompisar, en numera sexårig herre vid namn Jett. Inbjudningskortet med Spiderman avslöjade redan tidigt var kalaset skulle hållas: Universal Studios Hollywood...

     Limousinbuss med drinkar (saft) och tilltugg avgick kl. 10.30 härifrån Marina Del Rey och tog hela sällskapet om ca 30 personer till festplatsen. Där gick vi direkt till en restaurang för utfordring av hela gänget, innan aktiviteterna skulle ta vid. Ett smart drag!

     Restaurangen visade sig vara en kombination av restaurang och spelhall. Inget för oss, tänkte jag, men vips hade på något magiskt sätt samtliga barn utrustats med spelkort laddade med tillräckligt med pengar för att de skulle kunna hålla sig sysselsatta under den tid det tog att ställa i ordning för lunchen, under den tid det tog att övergå från lunch till tårtkalas och en god stund därefter. Och märkligast av allt - alla barn verkade veta precis hur man skulle göra med spelkorten, hur de olika spelautomaterna fungerade och vad man skulle göra med de särskilda biljetter som automaterna spottade ur sig allteftersom spelen pågick. Även Cecilia, hmm.

     Efter lunchen/spelhysterin gick vi vidare till den väntande parken. Jag hade inbillat mig att det var något slags organiserad, kalasliknande gruppaktivitet som nu skulle vidta, under ledning av någon anställd festansvarig, men icke. In genom grindarna och sedan var det fri åkning! Helt fantastiskt, men kanske inte om man är en lite räddhågsen tjej på fem år... Vi åkte Jurassic Park, men den var alldeles för läskig. Så då hoppade vi över "Revenge of the Mummy", "Terminator 2", "Fear Factor", "House of Horror" och några till. Men vi åkte The Simpsons Ride - en simulator med tecknad jättefilm som var helt hysterisk och där man studsade runt som en pingpongboll alltmedan högtalaranläggningen vrålade ur sig ljudeffekter i 120 decibel. Efter den turen mådde både jag och Cecilia dåligt.

     Vi tänkte att vi skulle lugna ner tillställningen med ett besök i Nicke Nyfiken-landet, men det var stängt för julförberedelser. Samma visa i Nickelodeon-anläggningen, där vi tänkte kolla in Dora och hennes kompisar. Och först när det var för sent kom vi på att vi hade kunnat åka "Studio Tour" - en 45 minuter lång rundtur i ett långsamt gående turisttåg, det hade ju faktiskt varit perfekt. I stället blev det "Shrek 4D", där man blev vattnad i ansiktet och kittlad på benen, alltmedan bänkarna skakade och det såg ut som att det regnade spindlar i hela lokalen. Cecilia och jag smög ut efter 4-5 minuter...

     Vi avslutade med att gå in i en affär, där man kunde bygga sin egen Svampbob Fyrkant, köpa allt som har ens avlägsen relation till någon TV-serie eller bara titta. Cecilia hittade en liten plånbok med Dora på ena sidan och hennes kompis Boots på den andra och den ville hon köpa till Alice, så det gjorde vi.

     Sedan var det dags att ta limousinbussen hem igen - genom alla köerna på 405:an. Med ungarna parkerade längst bak i bussen med videon påslagen kunde föräldrarna umgås i lugn och ro i sällskapsutrymmet fram i bussen och då gjorde det inget att det var kö, tvärtom. Som en förälder uttryckte det: det här var det bästa sättet han nånsin hade upplevt köerna på 405:an, i en bekväm buss, efter en rolig dag på Universal, med trevligt sällskap och med en kall öl i näven!

     Och när vi klev av fick alla varsin "treat bag", som var så välfyllda att jag tror att klasskompisarna fick fler presenter än Jett, som fyllde år. En toppendag för Cecilia i L.A.! Lite bilder från äventyret finns på Picasaweb: http://picasaweb.google.com/sara.modig/JettSBirthdayPartyAtUniversalStudiosHollywood22November2008#