Progress Report

Jag hade tänkt skriva lite mer om den avslutande delen av vår resa i helgen, men så träffade jag Cecilias lärare i dag och fick annat att tänka på. Reserapporten får vänta!

     I början var jag ju nervös över vad jag ställde till med, när jag slängde in tjejerna på amerikanska skolor, delvis av rent egoistiska skäl. Men jag har trott och intalat mig att det har gått bra och att de faktiskt gillar att gå i skolan. Men säker kan man ju inte vara - ibland säger de att det är kul, ibland säger de att de inte vill gå till skolan. Vem har inte känt så?

     Så i dag var det spännande - jag fick en första rapport från Cecilias lärare om hur hon ser på Cecilias närvaro i skolan och hur Cecilia lär sig och interagerar med lärare och elever. Betyg först från årskurs åtta, jo pyttsan! Efter tre månader i Kindergarten var det dags för delrapportering nr 1 av 3. Två sidor, där den ena är nedlusad av sifferbetyg - dem hoppar jag över. På sidan två återfanns dock lärarens personliga kommentarer om Cecilia och dem delar jag gärna med mig av, i egen översättning.

     "En fröjd att ha i klassen. Är omtänksam och hänsynsfull mot andra. Intresserad av att lära sig. Anstränger sig hårt. Börjar medverka i och bidra till diskussionerna i klassen och får mer och mer självförtroende."

     När jag läste för Cecilia vad hennes lärare hade skrivit blev hon glad som en lärka och stolt som en tupp. Nu råkar jag vara anhängare av betyg från tidig ålder (när de allvisa beslutsfattarna bestämde att det var för jobbigt för barn i årskurs 3 att få betyg skrev vår tredjeklass brev till de höga makthavarna och upplyste dem om att vi barn hade en annan uppfattning och att vi ville ha våra betyg - det var illa nog att ha behövt vänta i tre år och ännu värre att behöva vänta i ytterligare tre. Som om de brydde sig - de visste ju bättre än vi vad som var bäst för oss.). Och det är klart att det är roligt att få betyg när de är så bra.

     Men ändå. Good job, Cecilia!