Västerlandets musikhistoria

ÄNTLIGEN!

     Efter 19 år har jag äntligen hittat Klippet, med stort K. Nitton år... Jag talar alltså om år 1989 - samma år som Sara och jag träffades och blev ett par på skofabriken, som det kallades, Betelseminariet. Men det finns mig veterligen inga klipp från den händelsen, även om den är väl värd att både bevara och berätta.

     Så vad hände då, 1989? Tja, Sovjetunionens ockupation av Afghanistan upphörde och demokratiska vindar började blåsa i hela Östeuropa, George H.W. Bush tillträdde som president i USA, seriemördaren Ted Bundy avrättades, P.W. Botha avgick som president i Sydafrika, Salman Rushdie tvingades gå under jorden, Exxon Valdez gick på grund utanför Alaska och läckte ut över 40 miljoner liter olja i ett av världens känsligaste hav, Solidaritet vann parlamentsvalen i Polen och - inte minst - Seinfeld sändes för första gången, något som skulle påverka hela världen under lång tid framöver.

     Men det var inte det jag fastnade för det året. Utöver Sara var det ett inslag på TV, som sändes mitt i natten någon gång i februari. Grammy-galan! Vid galan delades priser ut till bl.a. Take 6 för deras debutplatta (bl.a. i den självklara kategorin "Best Soul Gospel Performance by a Duo or Group, Choir or Chorus") och till årets gigant - Bobby McFerrin - som fick med sig inte mindre än fyra Grammys från galan. Minns ni låten som banade väg för hans succé? Jomen, "Don´t worry, be happy" - ett plågoris alltsedan dess, ungefär som Stevie Wonders "I just called to say I love you".

     Men nu var det inte priserna eller nomineringarna eller något sådant som jag fastnade för. Inte heller Bobby McFerrins prisskörd. Utan det var ett inslag mellan alla nomineringar, prisutdelningar och tacktal: en presentation av världens musikhistoria, alltsedan the Big Bang och fram till 1980-talets pop-era. Presentationen gjordes av Grammy-galans värd det året, Billy Crystal, ackompanjerad av "The Grammy Symphony Orchestra". Som bestod av: Bobby McFerrin...

     Med makalöst vokalartisteri av McFerrin och briljanta lustigheter av Crystal får man sig hela musikhistorien till livs, från apstadie-musik via lustmord på opera till elgitarrens genomslag. Jag tycker att inslaget håller hög klass och är väl värt att lägga fem minuter på än i dag. Klicka på länken: http://www.youtube.com/watch?v=0aBo8TerY4k, så får ni uppleva riktig "infotainment".