Jag hade förmånen att bevittna när tankens invånare matades genom att sillar m.m. slängdes i vattnet. Vilka tror ni vann kampen om dessa godbitar? Helt utan konkurrens for de fram som torpeder i vattnet och ryckte åt sig vad de ville ha. Nej, inte hajarna. Vinnarna susade in framför den enorma klumpfisken och snodde maten precis framför munnen på den. Nej, inte barracudorna. Vinnarna satte högsta fart rakt mot hajarna, som väjde undan och väntade på sin tur - hellre det än att bli rammade av en 500-kilosraket som forsar fram i 70 km/h. Vinnarna var: tonfiskarna! Den stackars klumpfisken liksom hajarna fick man mata individuellt, annars skulle de aldrig få tillräckligt med mat. Så ser verkligheten ut! När kommer "Tonfisken" - en rysansvärd skräckfilm i regi av Steven Spielberg? Förmodligen aldrig - Hollywood arbetar som bekant inte med verkligheten.
Akvariet är även en tummelplats för leksugna barn i alla åldrar - en väl tilltagen "Splash Zone" garanterar att de inte tröttnar i första taget. Att Monterey sedan har den bästa lekplats vi någonsin sett (Dennis the menace) och den första Bubba Gump Shrimp Company-restaurangen gör Monterey till ett bra utflyktsmål för alla barnfamiljer. Nackdelen är givetvis att det ligger så avsides till - relativt långt från San Francisco och ännu längre från Los Angeles.
Resan från Monterey och söderut till främst San Simeon, norr om Santa Barbara, var ingen hit för småbarn - men alldeles, alldeles fantastisk för vuxna. Utsikten och landskapet är hänförande och vägen slingrar sig helt underbart uppför och nedför branta klipputsprång, över broar som spänner över djupa raviner, längs med branta stup med rasvarning. Överallt finns utsiktsplatser, där alla stannar och tar "årets bild" med sina pocketkameror med tummade linser... Snittfarten på sträckan Monterey - San Simeon är kanske 40-50 km/h, så resan tar låååång tid. Kul för de vuxna! Vi hade dessutom en sån tur att barnen sov sig igenom större delen av Highway One, samtidigt som solen stod i väster och gav ett magiskt ljus över landskapet, de brytande vågorna långt där nere och hela Stilla havet. Magiskt!
Resten av resan var sedan mest transport hem, men vi hann med många timmar i en Premium Outlet i Camarillo, där familjen ekiperades från topp till tå (mössa till Alice, skor till Andreas och lite allt möjligt däremellan). Sedan gjorde vi ett märkligt vägval och hamnade på väg 23 från Camarillo ned till Malibu. Och vilken väg! Den fick Highway One att framstå som en femfilig spikrak motorväg i jämförelse. När vi slutligen kom ned till Malibu var hela familjen åksjuk - inklusive chauffören! Det var det värt - jag tror aldrig jag upplevt en sådan serpentinväg, vare sig i lutning eller antal kurvor eller dessas krökning. Men det räcker med en gång.
Lite bilder från delar av resan hittar ni på följande länk:
Inlägg
1 kommentar:
Olles standardfråga när jag hämtar honom på dagis är: Kan vi åka till Havets Hus idag? Han skulle förmodligen älska akvariet ni beskriver. Det låter helt fantastiskt.
Skicka en kommentar